Ont i magen. Gråten i halsen. Tankar som snurrar. Vill bara springa ditt jag kan andas. Mitt hjärta är som en bomb. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vet inte hur jag ska känna. Hur jag ska tänka. Vill bara springa långt långt in i en skog och skrika av frustration! Det finns känslor som behöver komma ut men jag har ingenstans att tömma dom. Hatar dom här dagarna när man känner sig totalt jävla värdelös och ensam. Ingen förstår mig,jag passar inte in någonstans,ingen släpper in mig att försöka. Misslyckad är vad man min känsla är. Jag vill så mycket. Jag känner så mycket. Vart tog dom goda tiderna vägen? Ingenting är som förrut i livet. Allting vände och nu är allt huller om buller,det går inte att se rakt längre,allting är snett. Jag vill förstå men jag förstår inte. Är det för att man inte ska förstå det man inte förstår sig på? Att det här är livet? Suck it up känns det som .. När man bitit ihop för ett bra tag men alla känslor kommer på en och samma gång när det inte går att hålla ihop sig längre. När jag vart stark för länge. Min mage knyter sig till en stor knut,hjärnan överkokar. Men antar att det bara är en sån dag vi alla har ibland.