Vart ska man ta vägen när tankarna snurrar runt i huvudet men du får inte grepp om dom,det är lite

som spelet Tetris. Du måste hinna tänka ut vart biten ska placeras,färger som ska matcha och vara

på rätt plats i rätt tid men det går för fort och du börjar få panik och trycker åt fel håll hela tiden hit

och ditt. Den känslan har jag i mitt huvud. Livet är upp och ner,kommer alltid vara så oavsett ålder,

sommar,vinter det spelar ingen roll. Just nu har jag en riktig dipp. Det går inte en dag utan att inte

gråta. När jag är ensam hemma,på toaletten i skolan på rasterna,längst bak i bussen. När ingen ser.

Min panikångest har eskalerat något extremt mycket, från att bara känna när man ska sova till hela

tiden dygnet runt nästan. Får aldrig koppla av, det är tungt att andas men det värsta är att jag inte

vet vad jag ska göra åt saken heller. Hur tycker man om sig själv? Jag bryr mig alltid om alla andra

för att slippa tänka på mig själv. När man hör andra säga hur dom har lärt sig att älska sig, börjat

hitta tillbaka till den dom är, varför kan inte jag också lyckas ? Har väldigt svårt att vara egoistisk,

känner väl att man skulle vara "för självsäker" om man tycker om mig sig själv när det kommer till

mig själv. Det känns nästan förbjudet. Svårt att förklara vad jag menar. Paniken det är den största

boven i mitt liv just nu,panik över att inte veta vad som kommer hända i min framtid. Det kryper

riktigt under min hud,nästan så jag kan ta på det ibland. Lite som myror i brallorna fast i kroppen

istället,det ständigt påminner mig varje dag hur panikslagen jag känner mig. Det gör att jag känner

att jag måste vara mitt bästa jag hela tiden,får inte säga något fel,inte göra något fel,inte göra ett

snesteg för då kanske kaanske jag gör något dumt som kan orsaka min framtid. Känner mig som en

riktig knäppskalle men det är så här mina tankar går all day,everyday vaken som sover. Det är som

att någon knackar på min axel hela tiden,som ett gift och jag kan inte ruska mig av demonen som

står brevid mig hela tiden. Blir galen! Galen på mig själv! Att vara ledsen och känna mig nere det är

faktiskt något jag kan ta men att känna av min panikångest dygnet runt och känna hur kroppen när

som helst kommer lägga av för att den är slut,det tär på mig mest,att ständigt vara rädd och svag.

Det kommer att vända, det vet jag men just nu är det riktigt RIKTIGT jobbigt. Ibland är man vilsen.

Sex and the city is the best

Är ni dom där som älskar julfilmer? Jag är verkligen en av dom,direkt när vintern månaderna kommer

kollar jag på julfilmer. Har alltid älskat allt som har med julen att göra,det är en mysig härlig känsla :)

Har tre favorit julfilmer * Santa claus 1,2 & 3 * Grinchen * Tomten är far till alla barn dom tre vilka

klassiker,riktigt stora favoriter hos mig. Grinchen är nog den bästa julfilmen enligt mig,den bara är så

BRAAA. Man blir verkligen som ett litet barn framför filmerna,helt fastklistrad och för några minuter är

man som om man är liten igen i känslan. Mamma hon skrattar alltid åt mig varje år (med kärlek såklart)

och säger:du är rolig,ända sen du vart liten har du alltid kollat på julfilmer under november,december<3

Det är nästan som en liten jultradition för mig,vill ta vara på julsakerna under den lilla tiden den väl är

här för den är inte lång. Är inget jätte fan av vintern,sommaren är mer för mig men från november till

januari vill jag gärna att det ska vara massor med snö på marken. Det är så vackert när snön ligger på

marken,hänger på träden och solen lyser,nästan lika fint som den finaste sommardagen. Julkrims krams

är det roligaste jag vet när man äntligen får ta upp jullådan från förrådet och kan börja dekorera hemma

i lägenheten. Det bästa det här året är att nu när man bor i en tvåa finns det dubbelt utrymme att pynta

på hihi det ska bli kul. Har bestämmt mig för att ha röda julstjärnor i alla rum,för mig är julen självklart

RÖD och GRÖN. Hemma hos mamma är det alltid vit,svart,lila tack och lov bor man själv nu där man kan

ha som det ska vara med dom riktiga julfärgerna. Vilka är era favorit julfilmer? Ska kolla klart på Santa

claus 3 ikväll,för att vara tre stycken blir dom bättre och bättre men ettan kommer alltid vara bäst :)<3

Jag tog mig en tur med bussen ut till Dollar Store där jag möte upp mamma. Har inte vart där inne sen i

somras tror jag? Efter halva varuhuset hör jag någon säga mitt namn,vänder mig om och där står en kär

gammal fin vän som heter Mika,min bästa vän sen föralltid känns det som. Vi umgås i princip inget idag

tyvärr jätte tråkigt men antar att när man blir vuxen går alla åt sina olika håll sen hejar man på varandra

en gång om året om man springer på varann. Det är den känslan jag fått iallafall. Det var huuur kuul som

helst att träffa på honom. När vi stod där och pratade kom dom där två klassiska frågorna man egentligen

inte vill höra eller prata om -jaha när ska du skaffa barn då,du börjar gå mot åldern nu- -du pluggar igen,

det känns som om du bara pluggar- . Han gjorde inge fel med att fråga dom här frågorna men alltid varje

gång man träffar på någon bekant eller gammal vän är det alltid just dom frågorna som dyker upp. Det är

två jätte jobbiga frågor för mig,står alltid där och känner mig dum för att inte kommit lika långt som alla

andra. När jag tänker tillbaka var jag helt tvärsäker på att jag skulle ha en unge nu och om inte en till på

väg istället har jag inga. Självklart vill jag jobba men med en whiplersskada och smärtan jag har blir det

dubbelt svårt att för det första hitta ett jobb för mig som jag klarar av vissa timmar. Jag gör mitt bästa

varje dag men känns som om det inte räcker. När han ställde dom frågorna till mig satt gråten i halsen på

mig,hjärtat stannade till en stund,jag fick sån panik,ville bara springa långt långt bort för att kunna andas.

Alla runt omkring mig är 10 steg förre mig men jag har haft den här drömmen waaay längre än dom ändå

får dom det jag vill mer än allt. Fan. Jag vill också vara normal, ha ett vanligt liv, vill passa in och få allt

jag någonsin drömt om. Det känns otroligt långt borta. Jag vågar inte hoppas längre. Men jag hoppas ändå.

När kommer det hända mig? När är det min tur? Rädslan finns där att inget kommer hända. Men jag hoppas.

Den dagen,vilken lycka<3

Det känns ändå ganska bra med november,oktober var en väldig berg och dalbana på gott och ont men

nu blickar jag framåt. Det känns som om alla flesta börjat fått den här mysiga känslan av pyssel, julen,

musiken ni vet allt som tillhör vintern. Har nästan fått lite panik att jag inte fått den känslan,men nuuu

när november kom då fick jag myskänslan direkt. Tror det har gått lite för fort för mig med allting, när

jag väl kunde börja njuta av sommaren var den nästan slut. Har aldrig tyckt om hösten just för att vi är

närmare vintern än sommaren men det här är första gången i hela mitt liv faktiskt som ja har njutit av

hösten och alla dess färger,den har vart fantastiskt bra. Därav har jag fått svårt att kunna ställa in mig

på november. Fort har det gått,ibland vill jag bara pausa för att kunna njuta längre. Har ni känt nu när

det blivit mörkt redan vid fem att dagarna känns längre fast ändå kortare? Har haft skit svårt att gillat

mörkret,nu har jag börjar accepterat det och försöker att inte störa mig på det längre. Ska inte sticka

under stolen som man brukar säga väl? till det börjar vända till ljuset igen,tror det är runt lucia någon

gång i december. För mig kommer det vara en lättnad. När november kommer upp då taggar jag till på

julfilmer,julmusik och julpynt. Varje år när november månad kommer kollar jag på mina julfilmer som

varje år. Det är en mysig känsla,det är som när man var liten och låg i mammas famn under filten till

en julfilm. Det är den känslan jag får. Åh tänk att kunna göra det ibland,bli liten igen i mammas famn.

Det finns mycket runt den här tiden för mig allt från kolla julfilmer,till att läsa böcker,till att lyssna på

julmusik,det finns mycket. Helst skulle man vilja trycka in allt på samma dag men det går tyvärr inte,

det får bli prioriteringar och hitta luckor när saker och ting passar. Nu när jag skriver om det får jag

ännu mer känsla inför vintern. November är mer än välkommen,jag ser fram emot allt vad det har<3