Satt och kollade på nya säsongen av En resa för livet där Lotta Engberg,Andreas Carlsson,

Ulrik Munther och Kristin Amparo åker till Sydafrika som är ett av dom fattigaste länderna.

Det är ett starkt program som skänker både glädje och tårar,man vill bara åka ditt för att

ta med dom hem. Små oskyldiga barn, visste ni att i Sydafrika finns det 3,7 miljoner barn

som är föräldralösa. Här i Sverige finns det 2 miljoner föräldralösa barn vilket inte är okej

heller men vi har helt andra resurser, ekonomi, förutsättningar men där nere i afrika finns

det inte det som vi har är. Det är nyttigt att kolla på program som det här,jag tror att alla

som kollar känner att jämfört med hur dom lever, hur det ser ut kan man säga att vi lever

i ett paradis. Vårat land har också bristningar,det sker mord å olyckor inom familjer vilket

är hemskt men om man bortser från det har vi egentligen ingenting att gnälla om. Det var

en familj på 4st barn tror jag och deras mamma. Dom lever,dom bokstavligen lever på en

soptipp,det ligger sladdar & ledningar med el i som är tjuvkopplade där minst ett barn dör

varje dag på grund av att dom råkade gå på sladden som gömmer sig under alla soppor,så

inte okej någonstans. Dom bor i ett litet skjul som är gjord av några träplankor med plast

på utan väggar mitt på en sopptipp. Även fast man ser det på tv går det inte att in,det är

ofattbart. Finns den där världen ens? Det känns overkligt att vissa människor dom har 0,0

chans till en framtid och ge sina barn det dom drömmer om. Helt surrealistiskt är det,nej

usch det går inte riktigt att förstå. Som Andreas Carlsson sa,vi lever i en helt annan värld

där vi har alla möjligheter framför oss medans dom här får det dåliga får ta smällen vilket

inte är så lite. Varför ska vissa leva fattigt medans andra får leva rikt? Barnen där i afrika

vill mer än allt annat gå i skolan,få en utbildning och en framtid. Här skolkar vi,orkar inte

gå till skolan av lathet och för att det är tråkigt. Åk ner till afrika så kan jag garantera att

ni kommer uppskatta varenda dag ni är i skolan. Vi kan bli vad som helst,dom barnen kan

inte bli någonting på grund av att världen är orättviss. Varför det ska tas ut på människor

det kommer jag aldrig att förstå.

Lotta Engberg och Kristin Amparo fick åka till en familj med fyra barn som är föräldralösa.

Dom bodde i ett litet skjul, deras mamma som alltid försörjt dom,alltid fanns där för dom

bara stack en dag. Barnen är 18,14,13 och 3 år (något sånt minns inte riktigt) dom lever i

sin egna värld långt ute mitt i ingenstans utan att veta vart sin mamma är utan förklaring

till varför hon bara lämnade dom i sticket. Dom äldsta går i skolan,dom har frukost att äta

var tredje dag, dom får ingen lunch i skolan och det finns oftast ingen mat att äta hemma

heller efteråt. Den äldsta tjejen,hennes yngsta lillesyster & 13 åriga pojken sover i en och

samma säng vilket inte var en stor säng. Flickan på 14 och den lilla dom sover på golvet på

en filt. När man såg hur dom här barnen har det då blev man förbannad! Vad är det hära??!

Jag grät, man kände verkligen med dom. Man satt och tänkte, undra hur fasen jag skulle i

den där situationen överhuvudtaget kunna leva det där livet ? Dom har inget val,d et finns

inte tillräckligt med resurser, pengar och familjer att kunna hjälpa dom. Hemskt.. Man blir

verkligen berörd, vårat liv här i Sverige det finns ingenting att gnälla på. Vi ska vara glada

att vi bor här, njuta av varje dag som vi får. Jag skulle inte klara en dag utav det där livet.

Det tror jag ingen skulle klara av eller ens vilja.. Meen det skulle nog vara nyttigt att prova

på för en dag bara för att förstå hur braaa vi faktiskt har det. Vi har aaallt som dom önskar

efter varje dag medans vi gnäller på att det är kallt ute, vi vill ha nyaste teknik grejen eller

få sovmorgon för att det är jobbigt att gå upp till skolan/jobbet. Pttf det är som små fisar i

i rymden,det är inte ens riktiga problem. Vi har allt vi någonsin kan önska oss,tänk på det :)

Den tragiska sanningen...

Jämfört med det här livet ska vi känna oss lyckligt lottade över våra liv som vi har<3