Att förändra sitt liv går inte på en dag hur mycket man än vill. Vissa dagar går det jätte bra och

andra dagar går det inte lika bra. Det är utmaningen,att kunna handskas med att alla dagar kan

inte gå bra hur mycket du än försöker. Den här vintern har vart extremt tung och jobbig för mig,

har gått ner tio kilo på tre månader. På grund av min panikångest har det vart svårt att äta som

varje vinter men den här vintern blev tuffare. Det här är något jag gjort mot mig själv men helt

omedvetet. Jag hamnade i en ond cirkel som inte gick att ta sig ur,började att känna mig rejält

deprimerad. Vi alla kommer till en punkt i livet där vi inser vad vi faktiskt behöver i vårat liv,av

nästan alla gånger är det inte det vi trodde att vi behövde,tvärtom. Vi stannar ofta i tryggheten

som vi är vana med. Vem vill ta sig ur sin" comefortzone" när vi gör det här bra. Men det är den

tryggheten vi måste ta oss ur för att hitta lyckan hur läskigt det än är. Jag om någon vet hur det

är,hur det känns. Jag gick till läkaren i tid,hon sa till mig att om jag hade kommit en vecka eller

en månad senare kunde saker och ting med min kropp gått illa till och den här resan kunde blivit

längre,tuffare och på sjukhuset. Lyssna alltid på eran magkänsla,man känner i hela magen något

står inte rätt till då ska man inte ens tveka att gå till läkaren,det var inget jag ville men behövde.

Jag gör den här förändringen i mitt liv av två anledningar. 1. Jag förtjänar det här mot mig själv,

jag vill leva ett hälsosamt och friskt liv. Ett långt och lyckligt liv. Jag gör det här för mig,för mig.

2. För att kunna bli mamma en dag,att bli mamma är min största dröm. Jag vill vara där för mitt

barn/mina barn. Vara en hälsosam,kry,frisk fläkt som vill vara den bästa mamman för mina barn.

Dom här två anledningarna sitter inpräntat i mitt pannben, tänker aldrig mer låta mig sjunka ner

igen till där jag var. Det var farligt,giftigt,ensamt och dödligt till en punkt. För att bara vara 27år

har jag vart med om tuffa saker i mitt liv. Har vart med om ett trauma där halva min familj bara

vänt ryggen mot mig,gett mig skulden för något jag omöjligt kunnat göra när jag  var 12 år liten.

Fått en raket i huvudet där jag bara var ett hårstrå från att dö. Fick en bob i ryggen i unga dagar

där läkaren sa att jag hade extrem tur från att nästan brutit ryggen och kunnat bli förlamad livet

ut. Varit med om en hemsk bilolycka som gett mig whiplers som jag måste leva med. Skulle bara

kunna forsätta på min lista. Det jag vill säga till alla är att hur tufft livet än är,hur mycket du än

går igenom gör det dig bara starkare och klokare.

Allt som jag vart med om kunde gjort mig till

en sämre människa. Kunde börjat dricka en hel del,hänga med fel människor,strunta i skolan,bli

en kaxig unge som inte respekterade min mamma och bara förstörde mitt egna liv. Men istället

har jag aldrig druckit,alltid haft fina vänner runt omkring mig,alltid gått till skolan med hyffsade

betyg,den bästa relationen med min super mamma som hon är. Jag blev till en bra tjej helt utav

mig själv. Det har aldrig funnits en tanke på att ta livet av mig,som alla andra har man dom där

tankarna att -nu orkar jag inte mer -alla skulle må bättre utan mig. Det är mänskligt,vi alla har

dom tankarna någon gång och det är okej. Hur jag orkade med skolan då jag var mobbad redan

från första klass till nian är ofattbart, allting i mitt liv känns som ett mirakel. Har ingen anning

vart min styrka eller energi kommer ifrån. Tror den kommer inifrån,har en sån nyfikenhet med

allt här i livet, det finns massor av saker jag vill uppleva och se. Var eran egna inspiration men

var också andras inspiration. Det vill jag vara nu,mig egna och för andra. Ingen är ensam,okej?

Vi alla kan lyckas,vi är våran egna lyckas smed. Livet går att vända runt på,det är aldrig försent :)

Be free. Bee happy. <3

Var ditt egna mirakel :)