Imorgon har det gått en vecka sen jag fick min spruta, känns konstigt nog längre. Mycket

har hänt på en liten vecka sen dess. Inte bara det här med maten är det ända som jag vill

ändra på,jag vill börja om helt och hållet. Förrut satt jag uppe till tre halv fyra på nätterna

bara för att jag kände av min panikångest så pass mycket att ja var vaken till att jag inte

orkade vara vaken längre. Nu lägger jag mig i vettig tid varje dag,går upp kvart över åtta

halv nio skoldag som ledig dag,en onsdag som en lördag. Det har jag gjort nu i över en och

en halv vecka. Sover nästan jämt hela nätterna, vaknar förre klockan och vill bara få kliva

upp och börja dagen. Vaknar alltid pigg,äter fyra gånger om dagen. Mycket mat,nyttig mat

och god mat så som det ska vara. Mitt humör har vänt totalt,ni vet i filmer när det är skön

musik i bakgrunden och personen i filmen leer,solen lyser och allt går i slowmotion. Lite så

känner jag nu när jag går runt med mina hörlurar i öronen,smilet är där och lyckoruset tar

över. Livet börjar kännas härligt nu,jag kan till & med säga att jag är stolt över mig själv

som bestiger dom här bergen som går upp och ner. Men det är värt det,känner mig fräsch,

pigg,glad,uppåt,annorlunda. Märker även att jag går med rak rygg, känner mig mer säker

på mig själv och det verkar lysa rakt igenom. Folk som aldrig pratat med mig förrut börjar

att prata med mig,jag pratar till dom som jag gjorde innan jag mådde dåligt. Fan vad det

här känns underbart,att prioritera sig själv det är ett måste ibland. Har uteslutit mig själv

alldeles för länge,ibland måste något gå sönder för att kunna hitta dom hela bitarna igen :)

Känner mig som en helt ny människa,jag börjar sakta men säkert känna mig som mig själv

igen och det är 16 år sen jag var " mig själv komplett " wow det är många år. Alla ska vi gå

igenom saker här i livet,ibland förstår man inte varför när livet är så kort. Om det är något

jag lärt mig nu på sistonde är att life goes on vare sig du vill eller inte. Jag kan se det nu på

ett positivt sätt,det finns tider jag saknar som var några av dom bästa men vi kan inte vara

kvar där, det är dom som gett oss hopp och styrka att hitta dom där bra tiderna igen. Om du

bara tror då är ingenting omöjligt. Då är du halvvägs mot ditt mål,dina drömmar. Livet är för

kort för att gå runt rädd,orolig,nojig eller vad det nu är. Men nästan alla dom där känslorna är

borta,poff gone. Vem kunde tro det,inte jag men nu måste jag börja jobba på mig själv,börja

om från början och vet ni det känns faktiskt inte läskigt,nej det känns spännande som attan<3

Kan jag,kan du,alla kan <3