Igår på fyran klockan åtta var det nej till cancer, någon annan som kollade och bölade lika

mycket som mig ? Jag hatar cancer. Bara ordet får mig att rysa. Att lyssna när alla familjer

och personer berättar sina personliga historier deras resa genom helvetet, det är förjävligt.

Har själv mist familjemedlemmar i den här fruktansvärda äckliga cancern. Min famor,det är

nu nio år sen i juli sen hon gick bort i en väldigt ovanlig blodcancer som dom inte upptäckte

förrän i nästan slutet. Vi alla visste att hon var dålig men jag trodde aldrig för en sekund i

hela världen att hon skulle dö. Hon hade bara ont i nacken sen axeln men sen bara vart hon

som ett lik. Det var riktigt jobbigt att se på hur otroligt fort det gick. Jag saknar henne hela

tiden,varje sekund på dygnen. Min mormors bästa vän som även jag stod nära gick bort för

åtta år sen av lungcancer,hon hade rökt som en borstspindel så det var inte till en jätte stor

överraskning samtidigt som man inte tror det ska hända ens nära och kära oavsett. Att titta

på min mormor hur hon miste sin bästa vän 65 år gammla precis som min farmor. Dom hade

vart bästa vänner sen barnsben,det var inte roligt att se smärtan i hennes ögon,det var som

att något dog inne i henne. Min plastfarmor dog av någon cancer men minns inte riktigt vad

det var för en. Hon var den gladaste damen,en riktig pratmaskin och hade precis hittat sin

stora kärlek i 60-års åldern. Dom fick två eller tre år ihop,sen en dag var hon bara borta så

där. Sen min fina vän Lisa som redan hade över tio om inte tjugo olika sjukdomar i hennes

lilla kropp men en dag hittade dom något som gjorde att hon funkade för första gången på

många många år,hon hade börjat på gymnasiet för första gången,börjat dejtat killar också

för första gången och hon behövde inte ligga hemma eller på sjukhuset i sängen. Tyvärr var

det inte länge hon fick njuta,ett halvår ett år senare blev hon sämre och gick bort 23 år bara.

Det här gör mig ARG,oavsett ålder är det åt helvete sjukt att man ska behöva drabbas utav

cancer. Men när unga personer går bort plötsligt som inte ens hunnit startat sitt liv än eller

precis har gjort det nej det är inte rättvisst,jag förstår inte. Varför ska vissa drabbas men

andra inte? Varför? Jag fattar verkligen inte???? Jag är själv liiivräääd att få cancer,behöva

lida och lämna allt och alla i alldeles för tidig ålder även om jag skulle vara 50. Det måååste

komma något botemedel nu snarast för det här får inte fortsätta. Ingen ska varken behöva

få cancer eller få vara den som mister någon i cancer. Dom sa igår att 22000 personer dör

varje år,VARJE år i cancer. TjugotvåTUSEN personer,galen siffra. Trodde inte mina öron då

dom sa det. Det är hur många människor som helst,alla ska få leva ett långt och lyckligt liv

där ingenting kommer emellan. Jag hoppas att vi kan slå den här sjukdomen,skratta den så

hårt i ansiktet och leva som aldrig förr. Det är vad jag hoppas för alla människor på jorden<3

Fuck you cancer!

Kör kör kör ... 

Vi ser det snöar,vi ser det snöar ja det vräker ner snö här verkligen,nu när jag börjar tröttna

på allt som har med vinter och kyla att göra haha typiskt. Det är bara att bita ihop,acceptera

att det är som det är för det är iallafall ingenting jag kan göra åt saken. Man vill bara stanna

hemma,krypa ner under en varm filt och kolla på en bra serie. Det var precis vad jag och min

kille gjorde igår hela dagen till sent på kvällen. Vi har nästan redan kolla på halva serien utav

vänner,är helt beroende av serien. Man kommer in i deras liv,man känner med dom som om

man nästan känner dom haha som om det där är deras riktiga liv MEN det är det som gör det

en till en bra serie när man är helt fast,man vill bara kolla mer och mer och mer. Vi ska börja

på säsong fem idag sen är det bara 5 säsonger kvar,undra vad man ska kolla på sen? Tips på

bra serier önskas alltid om ni har någon. Då var tre veckors jullov slut,julen, nyår och helgen

är över. Det är måndag, ny vecka och imorgon börjar verkligeheten för mig igen. Det ska bli

väldigt skönt faktiskt, tillbaka till vanliga rutiner då funkar livet som bäst enligt mig iallafall.

Men innan jag hoppar in i verkligheten igen kände jag att det behövdes en förändring. Därav

klippte jag mig kort (mitt hår växer tillbaka snabbare än vad jag blinkar) blev skitsnyggt,jag

blev mer nöjd än vad jag trodde att jag skulle bli faktiskt. Har hört att jag ska se mer vuxen

ut i kortare hår,får alltid höra hur jag ser jätte ung ut för min ålder vilket jag gillar självklart

men ibland vill man känna sig vuxen. Känner mig som en ny tjej som mamma sa till mig, min

nya flicka hehe typiskt mammor men det känns väldigt bra,nu är jag redo för en ny termin :)

Känner mig lättare och fri ^^

I tre veckor har jag haft jullov nu,det har hänt absolut ingenting förrutom julafton och nyår men

inte mycket där emellan och efter. Därför kände både jag och min kille att vi måste komma iväg

ut och göra någonting,tillsammans. Vi fick låna en bil utav roger (mammas kille) vi bestämde för

att ta en biltripp till Stockholm. Det har vart mycket snack om nya gallerian * Mal of scandinavia*

hur bra det är där,hur man borde åka ditt och sånt. Sen jag först hörde om gallerian och fått se

bilder blev jag ännu mer sugen att åka ditt. Vi åkte ditt idag,wow det var lika fint och bra precis

som jag hört och sett bilder därifrån. Vi åkte runt tolv tiden,kom väl fram runt två tiden. När vi

alltså jag och min kille gått på stan här hemma är det alltid suck,gäsp,tråk från hans sida vilket

inte är suprise han är en dude! Men vi var där inne i över tre timmar,det var inte gnäll inge gäsp

inge att åka hem eller ont i ryggen ingenting. Jag gick bara och väntade första timmen att snart

kommer det men näh han har vart glad hela dagen/kvällen,inte gäspat något,inte velat sätta sig

ner inget gnäll what so ever jag är i chock till min överraskning inget gnäll på hela dagen/kvällen.

Jag hade inte planerat att shoppa speciellt mycke utan kaanske en tröja och något halsband eller

något.Istället är det Pontus som säger,jeansen där dom skulle du ha en snygg rumpa i,in & prova

hahahha jag dog lite av skratt när han sa så haha han var den som hittade saker till mig, hjälpte

mig att hitta rätt storlekar. Vi har haft världens mysigaste dag där, den har vart heeelt underbar

och vi har haft kul tillsammans.Tre timmar senare så åkte vi vidare till Kista galleria där vi var ca

en timme men hittade liiite smått och gott där,vi började där bli trötta i benen och hungriga ja ni

vet efter hundra timmar i ett shopping center då blir man rätt mör i kroppen. Har shoppat alldeles

för mycket (ohoow) men hur ofta är man i Stockholm och på såna här biltrippar? Alldeles för sällan,

meen det ska såå bli ändring på det nu och jag är gaaanska säker på att min kille hade det roligare

och mysigare än vad han ens vågar erkänna ;) Jag är nu heelt slut men kan inte vara mer nöjd med

min dag, vi kom hem för två timmar sen bara det blev verkligen en hel dag som jag velat såå länge.

Det här var nyttig och väldigt behövligt för oss,att komma iväg bara vi två till en annan stad & göra

något. Jag kände en annan atmosfär & känsla mellan oss på en gång. Nu kan det bara bli bättre,jag

älskar den här lördagen,den har vart PERFEKT på precis alla sätt. Känslan inom mig är obeskrivlig :)

Oj vad den här dagen bara sprang iväg. Sov som en kratta igårnatt, det är nå fel på någons bil

här på området (tror vi iallafall) för två nätter i rad nu har billarmet satt igång varje 5:e minut

i tre till fyra timmar. Det var bara att ge upp på att försöka somna,det var ett alldeles för högt

larm som man blev knäpp på! Jag hoppas innerligt att det är tyst inatt. Mina ögon gick åt olika

håll imorse fast klockan var elva haha jävla bil att hålla en vaken till halv fem. Tvinga mig upp

för vägrar att sova bort hela dagen (kunde lätt gjort det för första gången) men när jag fått i

mig frukost var dagen räddad,vart hyffsad pigg. Packade väskan för att åka till gymmet, hade

lite ångest att ta mig ut i - 19 grader när jag såg det på mobilen men slog bort den tanken och

tog mig ut iallafall. Det var inte jätte kallt ute men jag klär mig med dubbla plagg,väägrar att

frysa. Tror däremot att hur mycket kläder man än har på sig,hur tjock jacka man än har spelar

det ingen roll för man fryser iallafall. Jag och kyla vi går inte ihop,gör allt för att undvika kylan.

Just nu längtar jag som en tok efter sommaren,det skulle vara underbart med värme men vi är

närmare sommaren än vintern,får hålla den tanken i huvudet då blir det lite lättare när man är

ute i kylan. Det gick väldigt bra på gymmet idag, kände inte något illamående eller yrsel inget

som jag gjorde sist. Hade mycket mer styrka idag,som att batterierna laddat två tre procent :)

Idag var det kul att gymma,vart med peppad när det gick som jag nästan ville. Imorgon får det

bli en promenad istället. Det här känns galet bra,har hållt igång med träning varje dag den här

veckan förrutom igår men man måste vila kroppen också. Det är aldrig bra att börja hårt utan

jag startar mjukt och lugnt för att kunna köra hårt sen. Ser den här dagen som en lyckad dag<3

Minus 19 stoppar inte mig,det är alltid skönt med en nypa frisk luft :)

Nu är jag igång igen,det känns bättre än något på länge<3

Jag älskar min lägenhet som jag bor i nu,området kunde inte vara bättre,det är knappt fem minuter

till stan och det finns 5 mataffärer att välja på som ligger nära. Det finns egentligen inget att klaga

på här,lägenheten däremot är bara en andrahands vilket inte riiktigt ger mig den där känslan av att

man är hemma. Är så tacksam över att jag överhuvud taget fick den här lägenheten men just nu har

jag en känsla av längtan till mitt eget,min egna lägenhet. Det är vad jag ska fokusera på nu,försöka

att hitta en egen lägenhet. Här känner jag mig hemma men inte "hemma hemma" om ni förstår vad

jag menar. Vill kunna göra hur jag vill,göra vad jag vill,borra eller hamra upp saker,tapetsera allting

som gör det till hem. I den här lägenheten är det vita väggar i alla rum,får inte sätta upp tavlor eller

hyllor, ingenting vilket gör att jag saknar den där hemma känslan som är jag. Men jag vill fortsätta

bo kvar där jag bor, så mycket som jag vet har jag lägenheten till maj men det blir troligtvis också

över sommaren. Det är en trygghet att man har lägenheten kvar, då finns det många månader kvar

att söka efter lägenhet. Det är inget jag tänker oroa mig i onödan över hur det kommer bli,mamma

och jag har i princip redan en plan ifall det skulle gå åt pipsvängen att vi inte skulle hinna hitta nån

lägenhet och neej det är inte att flytta hem. Det löser sig på ett eller annat sätt,tänka positivt det

är vad man får göra. I några dagar nu i mitt huvud har jag fått bilder och ideer hur jag vill ha det i

nästa lägenhet. Här hemms hos mig har jag fokuserat på mysigt och mörkt vilket inte är fel men nu

har jag kommit in på ljust istället. Med ljust menar jag inte vita rum utan ljusare möbler,inredning,

gardiner och tapeter. Som mitt kök tillexempel,det är mörkt där inne oavsett om det är morgon eller

kväll,det gillas inte. Jag vill ha ett ljust kök som är ljust om det är morgon eller kväll,sommar/vinter

det ska vara ljust. Har tröttnat på det här mörka,vill föra in ljus i mina rum i mitt liv. Rummen ska

sprida ett lugn över mig,över hemmet. Men det ska också vara mysigt med sköna lampor,färgglatt

här och där,fina filtar. Har också bestämt mig för att köpa en större tv till nästa lägenhet,en 50/55

tum,tycker min är lite liten nu. Tv apparater kostar inte skjortan idag som när jag köpte min heelt

egna första tv som kostade multum just då. Det finns så mycket i mitt huvud nu hur jag vill ha det,

hur jag vill göra,vad jag vill ha,hur jag ska inreda. Jag ser fram emot när jag väl har min helt egna

lägenhet,det skulle ge mig en släng av peace and quiet för mig att aldrig mer behöva oroa sig över

vart man hamnar härnäst. Har suttit i någon dag nu,letat efter bilder på hur ungefär jag kan vilja

och tänka mig ha det i sovrum,vardagsrum och kök. Inte exakt som inredningen eller möblerna ser

ut på bilderna mer med färgerna,soffan,stilen och lite inredning på ett hörn,som ett litet projekt

in till framtiden. Ju mer jag kollade och hittade blev jag ännu mera pepp,den dagen den lyckan <3

Är inne på beige säng med en släng av vitbeigea gardiner till,tror det skulle bli stilrent,mysigt och fint :)

Den här fastnade jag för på en gång,vill ha både ljust och mörkt för att kunna ha båda :)

Men den här gick också rakt in i hjärtat,jag vill ha en beige soffa<3

Det var svårt att hitta kök,alla var så maffiga och stora men den här tycker jag var mysig,ljus och stilren :)

Det är nästan att jag inte vill gå in på facebook och instagram längre,att varje dag se vänner

som bekanta skriva ut att dom är med barn eller att dom förlovat sig eller att dom bokat resa

med sin sambo dom sakerna får mig att må åt helvete. Alla verkar lyckliga just nu som att de

har the time of there lifes medans mitt liv bara står stilla. Mina hormoner just nu dom är här

och där i princip överallt. Ser jag någon vän att dom är med barn då slänger jag bort telefon,

får svårt att andas och börjar gråta. Jag får panik över känslan att det där kommer inte jag

få uppleva det som jag drömt om sen jag var en liten flicka. Det känns jätte jobbigt att inte

veta, jag kan inte njuta av mina dagar mitt liv för det här är det ända jag tänker på dygnet

runt att tänk om ingenting av dom sakerna kommer hända mig? Jag är 30 om tre år och jag

har inte vart med något sånt speciellt medans alla andra upplever det nu,varför är det aldrig

jag? Förtjänar jag inte ett lyckligt liv? Mår verkligen skit dåligt över det här,vill också känna

hur det känns att vara lycklig,att vara speciell. Känner mig panikslagen över livet,tänk ifall

det är så här mitt liv alltid kommer se ut vara? Usch panik. Jag vill så gärna bli en mamma.

Sista veckan på lovet är här,det är ny vecka och jag har gjort årets första gymträning nu. Har aldrig någonsin haft sämre kondition än vad jag har just nu,bara att gå från bussen till gymmet gjorde mig helt slut (helt sjuukt). Min kropp är inte hundra just nu eftersom jag känt av min panikångest mer än vanligt har lett till att jag har haft svårt att äta,fått i mig mat och tillräckligt. Har gått ner en del i vikt (inte sjukligt) för jag går alltid ner under vinterperioden sen på sommaren går jag upp igen. Började en kvart på gåbandet,fem minuter på cykel och körde lite ben. Efter det lilla som sammanlagt är 25 minuter då börjar jag må illa,det surrar i öronen i mitt huvud,stjärnor framför ögonen svimfärdig. Då insåg jag verkligen hur mycket kroppen tagit stryk,kände mig fruktansvärt patetisk och rädd. Gick fort till närmaste soffan för att lägga mig ner,hade panik av rädslan så satte i hörlurarna igen och försökte andas normalt. Det gick över efter fem,tio minuter sen började jag känna mig som mig själv igen. Ska jag våga fortsätta träna? Jag mår bra nu men vågar jag testa? Jag gick tebax men körde självklart mjukt,försiktigt och hälften av tiden än vad jag brukar. Det gick jätte bra och jag kunde känna en gnutta av stolthet ändå. Jag tog mig till gymmet,jag var där och gjorde mitt bästa i min egen takt men det är så här jag får börja. Dom dagar jag inte gymma får det bli korta promenader och träna hemma. När jag börjat kunna äta som vanligt igen,fått tillbaka min styrka och energi då kan jag köra på som vanligt,det är mitt mål att hitta tillbaka till mig själv :) <3