När jag flyttade hemifrån i augusti förra året var en stor pärs för mig,från att bott hemma i hus med mamma till en etta med balkong. Det vart en chock för mig men nu,NU älskar jag min lägenhet. Den där saknaden hem till mamma är nästan helt borta,bara det är en stor förändring för mig,ett stort steg i livet. Men om två månader går mitt kontrakt på min lägenhet ut,jag har inte hittat någon ny lägenhet heller. Det är dom senaste tre,fyra månaderna jag börjat känns mig hemma här,nu är lägenheten mitt hem,jag älskar att komma hem. Det kommer vara riktigt tufft att flytta härifrån,jag kommer verkligen att sakna den här lägenheten. Kunde jag ta med mig den här till en annan lägenhet,då skulle jag göra det! Kunde aldrig tro att jag skulle känna en sån conection till den här lägenheten,känner mig verkligen hemma här,på riktigt. Känner mig skärad,det är med blandade känslor. Åkte runt till alla kund- center som har lägenheter men ingen ville/ kunde hjälpa mig. Paniken jag har i kroppen, i magen,den är hemsk. Jag vill INTE flytta hem igen,det skulle inte funka. Jag är snart 27,har pojkvän,pluggar och mår bra så som jag har det,nej aldrig i livet att flytta hem,nej inte en chans. Jag känner mig hjälplös,tom och rädd. Vart är mitt mirakel? Jag behöver det mer än någonsin nu. Jag sitter timtal varje dag och letar efter lägenhet,hör mig för med andra,åker runt till kundcenter,men vad får jag utav det? En käftsmäll istället, det är precis vad jag känner. Tycker det är helt galet hur det kan vara sån brist på att hitta lägenhet,jag förtjänar att leva mitt liv!