Imorse vaknade jag med en klump i magen, ont i magen och ville helst dra täcket över mig. Men kan inte strunta i skolan hur dåligt jag än mår. Klev upp,tvingade i mig frukost och åkte till skolan. Min lärare skrev några tal på tavlan och gav mig ett papper med tal. När hon frågade vad talet blir bryter jag ihop i gråt och har ett tryck över bröstet. Det gick inte att sluta gråta,livet är väldigt tufft just nu och jag känner mig väldigt ensam i allt som händer. Min lärare som vet vad som pågår i mitt liv,hur stress och pressad jag är med det mesta nu känns det skönt att gråta inför någon som inte dömer en,som förstår och är där för mig. Jag grät en hel timme,det slutade aldrig rinna. Det känns som om någon äter upp mig inombords på ett långsamt sätt men jag känner smärtan hela tiden. Jag är trött på att alltid känna mig ledsen,orättvist behandlad och att gråta . Det är inte lätt att vara stark när man inte har orken till det men jag vet inget annat. "Du är alltid så stark när du mår dåligt" Jag vill bli ompysslad och tröstad för en gångs skull,jag orkar inte vara den starka tjejen all the time! Jag har ett stark psyke,jag har ett stort tålamod och är envis vilket är väldigt bra egenskaper. Men hur länge ska man behöva gå runt och hoppas att någon ser igenom en hur jag faktiskt mår och finns vid ens sida. Jag vet inte ens vad jag vill komma fram till i det här inlägget men just nu känner jag ett stort hat och ilska mot livet,jag vill bara sova till allt förändras ....