Någon mer som har ångest över att det redan är augusti? Det är konstigt hur när sommaren nästan

är slut när semestern börjar gå mot sitt slut är då man alltid säger till sig själv-jag borde ha njutit 

mer,jag borde tagit vara på dagarna mer. Det är iallafall en hel månad till av sommaren,det måste

vi göra det bästa av och njuta. Bara hoppas vädret visar sig från sina bästa sidor. Har börjat läsa en

hel del nu,köpte en bok nyligen den läste jag ut på två dagar. Min första bok läste jag ut på kanske

tre fyra veckor. Nu imorgon måste jag ner på stan och köpa en ny bok, känner att det här kan bli en

dyr hobby fast där har jag ett tips som kanske inte är för alla men för andra. På myrorna säljer dom 

pocket böcker för 10kr 20kr det är ingenting. Dom har alla genrer gamla som nya böcker,så har man

inte största plånboken eller inte vill lägga ner mycket pengar på böcker då är myrorna det bästa att

gå till. Har själv hittat många bra böcker där, väldigt nya för tio ynka kronor. Är ni sommar eller en

vinter läsare eller kanske året runt läsare? Har haft mer ro på sommaren att läsa faktiskt och är mer

för att pyssla på vintern. Sitta ute på balkongen eller altanen, det är tyst runt dig förrutom fåglarna

som kvittrar och barn som skrattar. Solen värmer och du känner vinden i håret medans du är helt inne

i din bok. Helt underbart. Augusti ge oss ditt bästa från alla håll och gör den här månaden fantastisk.

Har vart hemma tre dagar sen jag kom hem från Göteborg,vill bara tillbaka. I hela mitt liv har jag

känt att Västerås det är min stad,här trivs jag och vill aldrig flytta härifrån. Sen jag var i Göteborg

förra året har den känslan ändrats. Inte bara för att jag gillar Göteborg vilket jag verkligen gör,det

är något i Göteborg som får en att känna sig hemma. Näst sista dagen var mamma trött, hon somna

ett tag medans jag traskade ner till stan själv. Jag som aldrig tycker om/vill gå själv i en främmande

stad där jag inte känner någon och inte har någon koppling till staden förrutom att mina kusiner just

nu bor där annars är den helt främmande för mig. Det har inget och göra med att jag blivit mer säker

på mig själv eller något sånt,jag bara känner mig hemma där. Jag gick med huvudet högt, säkra steg

och med ett leende på läpparna. Här hemma i Västerås går jag alltid med lågt huvud,tycker det bara

är jobbigt att vara bland människor (man ser ofta andra man vet vilka dom är) och det bara lyser rakt

igenom hela mig hur osäker jag känner mig. Här hemma känner alla mig, men ingen känner mig som

jag är idag. Alla minns hur jag var förrut. Har märkt jätte tydligt hur många personer fortfarande ser

på en som man var för fem tio år sen. Alla kommer ihåg den där tiden du var negativ mycket eller den

där tiden när du var som mest osäker på dig själv eller för något man sagt eller gjort. Alla är kvar där

vi var förrut men jag är definitivt inte den jag var för tio och fem år sen. Jag är bara människa och så

klart vara negativ och ha mina dåliga dagar men vilka är inte det? I göteborg verkar alla lätta och goa

människor som rycker mest på axlarna som att eh det där var förrut kom och häng. Här är vi du är den

där personen du alltid vart här passar du inte in. Ungefär så. Jag har faktiskt aldrig och första gången

aldrig känt mig mer ohemma i Västerås. Det känns bara deppigt och grått här nu för tiden. Det som får

mig att stanna kvar är mamma och mormor. Dom är inte unga längre. Kanske nån gång,någon gång ska

jag flytta någon annanstans och börja om. Varför inte? Det här kanske också bara är en tillfällig känsla

men jag tror inte det. Jag har börjat blivit vuxen,känner på känslor mitt liv och mig själv och vill flyga.

Klockan ringde på sju,hoppade upp med en studs ur sängen det är äntligen dags att åka till Göteborg. Tåget gick 10:25 och vi skulle komma fram 14:05. Man kan tycka 4timmar stillasittande på ett tåg känns långt men det går fort. Mina fina kusiner hämtade upp oss, skjutsade oss till rummen där vi lämna våra väskor och bytte om sen drog vi allihopa ut och segla. Folk sola och bada på klipporna medan vi låg i mitten med våran segelbåt. Vi badade från båten,solade och hade en helt fantastisk dag och kväll. Vi låg där inne med båten till sju på kvällen,solen brände fast det var kväll och värmen var underbar. Som sagt vi åkte in till fastlandet vid sju,åkte hem och duscha och sånt där. Ombytta och klara gick vi hem till min äldsta kusin Joakim och hans tjej Elin som bor sådär ruskigt mysigt mitt i Göteborg. Vi grillade,umgicks och fast klockan var halv tio på kvällen var det 22 + och blå himmel. Magisk kväll. Mätta och belåtna gick vi ner på stan. Det jag vart mest paff över var att trots att det är söndag och klockan är elva på kvällen var det fullt liv på stan med folk som om det var en fredag och lördag. Jag gillade det. Varmt var det också hela natten. Vi var ute till halv ett,det var 20 grader varmt. Bästa början på våran resa här i Göteborg. Idag ska vi ta en båt nere vi hamnen som åker till olika öar där man kan bada. Jätte mysig utflykt är det verkligen :)

Imorgon åker jag till Göteborg ÄNTLIGEN där jag ska hälsa på mina kusiner,sola på klipporna & bada i havet.

Shoppa lite,Liseberg självklart,ut och segla med kusinerna och bara mysa rejält i några dagar. Det kommer bli

super bra, lite MINI-SEMESTER. Min kille åkte till Finland igår,vi har aldrig vart ifrån varandra mer än 3 dagar

högst,nu ska vi inte ses på en hel vecka (är löjligt lite tid) jag vet men  känslomänniska som jag är blir en hel

vecka väldigt lång utan honom. Han är verkligen min andra halva,jag känner mig halv när han inte är här och

när jag får krama om honom vara i hans famn då blir jag längre och lugn i hela mig han ger mig nya laddade batterier.Apropå semester,hur HÄRLIGT väder har vi då? Nu kan man lugnt säga att sommaren är här, idag så

var det sådär varmt att man knappt orkade håll sig utomhus och letade efter skugga men jag klagar absolut

inte,jag ÄLSKAR sommar och värme. I mitt rum ( känns kostigt att ha ett "rum" igen ) har jag glömt bort hur

fruuktansvärt helt olidligt varmt det är även med öppet fönster det går inte att vara där inne förrän senare

på kvällarna. Måste nog köpa en fläkt annars kommer jag så avlida av värmeslag haha. Tiden har sprungit

idag vilket jag tycker är skönt eftersom jag saknar min Pontus OCH är ivrig att åka till Göteborg ^^ Snart

börjar sommarkrysset, aldrig följt det förrut förrän nu oh det är faktiskt riktigt bra men sen är det ju Gry

som gör hela programmet enligt mig. Äntligen en kväll där jag får sitta ner och bara vara nu när väskan

är packad och det mesta upp packat i rummet ..   

Jag som flyttat extremt mycket under hela mitt liv särskilt under barndomen och under tonåren byt skolor hit och ditt har gett mig en känsla av otrygghet. När jag skulle säga hej då till lägenheten gick det inte att hålla sig för gråt längre. Det har vart jobbigt och behöva flytta runt nu dom senaste två åren och aldrig få kunna landa. Att äntligen hittat en egen lägenhet där jag kan bo hur länge jag vill,hur många år jag vill gör hela den här karusellen lättare i hjärtat. Ett nytt kapitel är på väg det är spännande.

Jag gjorde klart nästan allt igår hemma och det gav mig och killen kvalitetstid vilket var något vi verkligen behövde. Avslappning,att bara vara och njuta av våra semester. Kan ju inte klaga på vädret som vart idag,riktigt så där stekhet som jag vill ha det. Vi tog bilen till vad gropen och det var tjockt med bilar överallt. Har vart där många somrar men har aldrig nånsin sett så mycket bilar som det var där idag och då skulle ni sett på själva beachen smockat med folk men vi gick lite eller en ganska bra bit längre bort och hitta ett eget litet smultronställe. Det var precis vad jag behövde för att orka med den här dagen som vart full av känslor men jag ser det här som något nytt och roligt när man väl är i nya lägenheten och få inreda den :)

Det var inte igår jag checkade in här inte, allt har sin rätta tid och plats som är nu för mig.

Efter många många månader med depression,gått in i väggen och vart vilsen är jag uppe på

fötter igen och mår mer än bra. Mycket har hänt på både lång och kort tid men allt har vart

en läxa en upplevelse och styrka i mig själv som jag tacksamt tar emot. Det har vart svart nu

framför mina ögon länge men äntligen börjar jag se ett ljus i tunneln med en härlig framtid :)

Vad har hänt på sistonde? Jo i mitten av maj fick jag ett mejl om att jag fått en lägenhet som

är ett förstahands kontrakt,men något ännu bättre är att det är ett nybygge. Alltså allt är helt

& hållet byggt från grunden,när visningen på lägenheten är vet ja inte än för dom är inte helt

klara med husen men det är inte mycket kvar *späännande*. Inflyttning sker 1oktober och jag

måste ut ur den här lägenheten imorn då jag ska flytta hem till mamma i två månader vilket

känns helt okej nu när man vant sig vid tanken. Här hemma ekar det tomt,lyser upp varenda

hörna och är flyttlådor överallt.

Mitt kärleksliv har vart upp ner upp ner ganska länge men nu

jag vet inte vad som hänt men det har verkligen vänt till något helt fantastiskt. Sen han fick

jobb har allt mellan oss fallit på plats. Vi har inte vart osams på flera månader,vi irriterar oss

inte på varann alls,vi pratar med varandra hela tiden. Han har börjat öppna upp sig och pratar

känslor?? Vi har kul tillsammans,löser saker och är ett team in the name of love. Igår sa han av

sig själv -jag känner verkligen inombords hur jag växt som person,jag saknar dig mer och mer

när vi är ifrån varandra ( vilket han aldrig sagt under två år ) och jag ser fram emot vad vi kan

göra med våran framtid tillsammans. Blev helt lyrisk och varm inombords av dom orden för det

är något jag väntat på i 2år att höra. Han börjar växa min karl och börjar bli till sitt bästa jag.

Sommaren är verkligen här nu,mitt uppehåll från min psykolog under sommaren trodde jag skulle

bli det tuffaste för mig att handskas med. Tvärtom har det varit jätte skönt att inte behöva prata

om mitt förflutna,om min pappa och hela faderrullan. Någonting inom mig har lagt sig,ett lugn i

kroppen har kommit sakta men säkert. Det kommer kvällar eller små stunder jag kan få panik att

jag känner mig ensam eller ser en bild av något som gör mig upprörd eller bara ångest men nu kan

jag skaka av mig den känslan,tänka på den till jag känner mig klar sen borstar jag av mig det och

faktiskt så har det gått bra. Jag känner mig starkare med mig själv,i mig själv och hos mig själv nu

efter många mörka månader av hopplöshet. Något jag börjar inse mer och mer varje dag är att jag

är inte den jag var förrut,jag är den jag är nu men bara just nu för jag börjar att bli till den person

jag vill bli i framtiden därför måste jag vara i nuet med den jag är just nu. Man kan bara bli bättre

än den man var igår och det finns endans en av dig och DET är den största gåvan vi har att vi är vi<3

Den här veckan har inte varit rolig, känslorna har gått upp ner upp ner upp ner hela veckan av olika

orsaker. Nuu börjar allting se ljusare ut igen, på tisdag ska jag och kolla på en lägenhet. Kontraktet

på min lägenhet jag bor i just nu har blivit uppsagd och går ut den 1 augusti. Har söökt och letat nu

under ett års tid efter lägenhet men aldrig så mycket som jag gör nu. Känns som mina dagar,all min

tid och energi går till att söka lägenheter. Av allt hårt arbete av sökande i 2 veckor nu börjar det att

ge resultat,man får banne mig inte ge upp. Har gråtit sönder mig i två veckor nu av ångest,oro över

att behöva flytta hem till mamma igen vilket är ett big NO NO för mig,där är jag klar. Nu den första

juni har jag bott hemifrån i två år,TVÅ ÅR?? Det tog ungefär lite över ett år innan jag kände hur det

här är min grej,jag älskar att bo hemifrån vilket jag aldrig trodde att jag någonsin skulle känna eller

säga men jag gör det. Jag är klar med att bo hemma,blir 28 bast i sommar och nu vill jag bara börja

livet med mig själv och med Pontus. Det här är inte enda anledningen till varför veckan har varit en

stor känslobomb,i måndags efter skolan fick jag en STOR panikångestattack på väg till bussen bland

folk utomhus. Det var första fina dagen på veckan, skolan var igång igen och allt kändes hyffsat bra.

Direkt jag kliver utanför dörrarna från skolan för att gå till bussen fick jag en konstig känsla i halsen.

Är det pollen,håller jag på att få ont i halsen,har jag fått i mig något konstigt,är det panikångesten??

Livrädd skyndade jag in mig på akademibokhandeln gömmer mig bakom hyllorna och försöker få det

att försvinna,blir bara mer yr med hjärtklappningar och andnöd. Var där inne ett bra tag gick sen till

bussen,dom 3 minuterna bussen skulle komma på kändes som tre timmar. Började se dubbelt, kunde

inte andas nästan,mina ben skakade att jag knappt kunde stå och jag höll på att skämmas ihjäl bland

allt folk vid bussen som bara vände sig om och kollade på mig som om jag var något psyko eller freak.

Bussresan hem tog en evighet (tar knappt 5 minuter hem till mig) men kändes längre. Skynda mig upp

för trapporna,satte mig på golvet innanför dörren och bara störtgrät. Jag ringde till mamma,jag hade

fortfarande svårt att andas och kunde knappt prata,var jätte rädd för man tror verkligen att man ska

dö där och då på plats. Har aldrig någonsin under mina 15 år som jag haft panikångest fått en attack

ute bland folk på det där viset,aldrig och det skrämde skiten ur mig! Har också vart en tung vecka av

min whiplers,smärtan har vart ofattbart hög särskilt igår kväll / natt. Har ni haft migrän någon gång?

Tänk er miggrän fast 5 gånger dubbelt, jag vet det går inte ens att tänka sig ? Det dunkar i bakhuvet,

tinigarna,pannan,nacken brinner innefrån,ögonen värker och illamåendet trycker på. Det gjorde så ont

i huvudet av smärtan att det gjorde ont i alla organ. Mina njurar,lungorna och hjärtat gjorde ont,efter

ett tag kunde jag äntligen spy bort den värsta smärtan i kroppen och huvudet. Jag skrek,jag grät,jag

kallsvettades,jag var rädd som fan för det kändes som kroppen skulle lägga av. Aldrig haft så ont utav

min whiplers. Idag mår jag bra,ingen huvudvärk men ett vis dunk i vänster tining. Får inte anstränga

mig något idag,bära något tungt eller använda mina axlar för mycket. Det var en sammanfattning på

min vecka,inte det roligaste inlägget men så här är livet ibland,det kan inte alltid vara glatt och rosa.

En stor utandning av lättnad att smärtan är borta,har antagligen fått ett nytt hem i hela 3 år,fredag är

här och jag kan bara luta mig tillbaka att det värsta är över, nu är jag värd att bara njuta av helgen<3

Jätte konstigt att fast klockan slog tolv, ett, halv två igår blev jag inte trött vilket måste bero på att

jag sovit två hela nätter i 7 & en halvtimme? Det var mer frustrerande faktiskt haha vill heelst lägga

mig i tid trots att det är helg så vid två tiden gick jag till sängs och somnade ganska direkt, måste ha

varit trött ändå. Imorse var det Sveriges yngsta mästerkock på tv från i veckan,barnen som är med är

från 8 till 12 år. När man tittar på dom ser dom ut som små söta barn men när man lyssnar på dom då

pratar dom som om dom vore en väluppfostrad 18-åring. Ganska häftig kontrast,man satt och log hela

tiden för dom var så brighta liksom för att ändå bara vara så små. Som programledarna själva sa blev

man mäkta imponerad. Hade jag en unge i den åldern som kunde laga mat som en 30-åring fatta huur

STOLT man skulle vara! Deras första utmaning var att göra en maträtt med räkor,där och då kom dom

på direkt vilken maträtt dom skulle göra och hur. själv satt jag där i soffan och skulle aldrig komma på

en maträtt med räkor att göra hahaha det är tur att man är bra på olika saker annars skulle det bli rena

rama katastofen. Jag må älska att laga mat och tycker det är himla kul men någon mästerkock är jag då

inte. Blir en dag framför teven det är verkligen tråkväder idag och kallt,då stannar jag mer än gärna här

hemma inne i värmen. Har börjat catcha upp med att kolla på The walking dead,haft ett uppehåll i ett &

och ett halvt år men nu jäklar ska det följas till the end. Har precis kollat klart på säsong fyra och ska nu

börja på säsong 5 så jag är inte jätte efter iallafall, säsong 6 går på teven nu. Har veerkligen glömt bort

hur sjuuukt BRAAAA den här serien är. Glömmer bort både tid och rum när jag väl slår på serien,man blir

helt inne,man fastnar och vill bara se mer mer MER. Vet inte vad det är som jag tycker är bra med den här

serien,gillar inte våld för fem öre,skräck är det värsta jag vet,blod i verkligheten inga problem men på tv

är inget jag helst vill se på det här sättet. Det måste vara spänningen,dramat,att vad som helst kan hända

när som helst,att inget avsnitt är som det andra. Lätt en av dom bästa serierna som finns! Har ni inte sett

den KOLLA och ni kommer ångra er att ni inte kollat tidigare. Nuuu ska jag titta på Berg & Meltzer i Hawaii

hur härliga är inte dom där två tokarna? Glada,spralliga,äkta personer som alltid är sig själva,det gillar jag :)