En månad har gått sen jag skrev här sist,men känns mycket längre faktiskt. Oktober månad har

vart en extremt jobbig och känslosam månad,har inte det ena hänt så har det andra hänt vilket

tärde på mig. Kände att jag behövde ett break från bloggen,facebook,instagram och alla ställen

för att fokusera på endast bara mig själv. Det var svårt att hålla sig i början,man är van att jämt

vara tillgänglig överallt men efter ett tag tyckte jag det kändes befriande. Ska inte skriva ut vad

som precis hänt,de skulle bli en evigt lång lista. Men kan säga att det har vart saker här hemma

som har vart jobbigt,mycke av mitt förflutna har knackat på axeln samtidigt som jag gör precis

allt för att inte titta bakåt och en gammal vän till mig bara ett år äldre gick bort här för snart en

vecka sen och det känns. Är van att ha motstånd, känna vinden i ryggen men den här månaden

alltså,ursäkta mitt språk men fyfaan vad tufft det vart. Från första dagen till igår har det liksom

vart någonting varje dag och jag orkade inte mer. Men efter mycket tårar, svek och besvikelse

kämpade jag mig igenom det även om jag gjorde det på egen hand för det mesta. Dom som jag

trodde skulle finnas här för mig, fanns inte här alls och dom jag trodde minst skulle finnas dom

var här för mig. När min gammla vän dog kom min vändning, låter kanske  knas men de gjorde

att man förstod hur skört och kort livet verkligen är,jag vill leva länge till. Det fick mig att vilja

kämpa ännu mer för att hedra hans liv, mitt liv och livet i huvudtaget. Livet må va tufft många

gånger men jag är tuffare och ger aldrig upp. Inte för att jag förstår hur jag klarade och orkade

med den här månaden som vart men jag står med båda fötterna på jorden och leer fortfarande.

Kan jag, kan du, kan vi, kan alla för tillsammans blir vi starkare och allt ordnar sig,jag lovar. Jag

om någon vet vad jag pratar om,jag har gått igenom mer saker än många men till slut belönar sig

all möda man lagt ner alla dom där hopplösa gångerna. Hur tufft eller meningslöst de än känns så

ge aldrig aldrig ALDRIG upp för till slut ordnar sig allt och man får det man alltid längtat efter :)<3

 

R

1 november 2013 19:37

Hej. Inte roligt att nära och kära försvinner, eller livet känns allmänt tungt. Men som du skriver, man tittar på livet på ett annant sätt efteråt. Kämpa på!

//R

Madde

2 november 2013 15:00

Hej R :)

Nej det är aldrig kul men livet går vidare
och man måste kämpa på helt enkelt :) Visst
gör man det och absolut det ska jag,promise.

/ M

 

Sara

4 november 2013 22:32

Gumman! vi alla går igenom massor med saker, men man reser sig på nått jävla vänster alltid upp! Du klarar allt, och vi runomkring dig finns där <3 du är en jävligt stark tjej och du ska veta att jag är glad över att ha dig som vän <3 Vi ses snart! STORA KRAMAR

http://saralelle.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar julen. Allt som har med julen att göra. Julmusik, julfilmer,  julpyssla, julpynta här hemma, stämningen av julmys❤. Det här är första året första gången i mitt liv som julkänslan inte är där vilket beror på många olika faktore...

Sista månaden på det här året,vilket år det varit. Det kan ni nog  alla hålla med om. När man tänker tillbaka till den här dagen fast förra året kunde man aldrig föreställa sig vad vi hade att vänta på men lika bra var väl det. Mina förhoppning...

Kan man komma över ett trauma som man varit med om sen ung ålder? Det är en fråga jag ställer till mig själv varje dag,ibland flera gånger och blir samma svar varje gång - jag vet inte. Det kanske handlar om hur du är som människa,hur du hanter...

Varför glömmer vi alltid hur bra man har det? Särskilt vi som bor i sverige. Det är hemskt hur andra länder är fattiga,där det ständigt är krig,alla dom här flyktinglägren. Dom är många. Många länder som skulle byta mot vårt liv in a heartbeat....

Jag har väl en slags hat-kärlek till livet lika mycket i jämföring som att allt går både upp och ner. Livet består av många aspekter i livet vi alla ska gå igenom på gott och ont. Man ska vara barn,kanske gå igenom en skilsmässa där vi ska best...