Har ni känt någon gång att vad ni än gör eller hur ni än gör eller vad ni än väljer

är det som att det aldrig räcker för dig enligt andra undermedvetet? Vi ska hela

tiden vara perfekta med allt vi gör,hur vi ser ut och vad vi väljer för väg i livet att

gå. Det måste vara perfekt annars kan det vara. Jag har egentligen aldrig brytt

mig om vad andra personer tycker och tänker om mig om någonting. Det borde

ingen göra för vad du gör med ditt liv,i ditt liv är endast din ensak. Jag tror mera

på att det handlar om att bli dömd. Vi har ett sånt behov av att aldrig känna oss

misslyckade,underpresterade,missförstådda och dåliga. I dagens samhälle där

allt handlar om hur vi ser på oss själva utifrån andra det sätter enorm press och

stress på oss. Jag slog nyss upp vad ordet perfekt står för. Här kommer några

av orden. Felfri,hundraprocentig,fulländad,utmärkt. När jag läser orden,när jag

tänker efter att det här är vad vi försöker uppnå varenda sekund av varje dag

för annars duger man inte eller är inte tillräckligt bra. Gör om gör rätt lite grann

den frasen som man ofta får höra. Men då tänker jag såhär. Ingen är felfri här

i världen,ingen kan vara hundraprocentig hela tiden,att vara utmärkt i allt man

gör det går inte & att alltid fullända allting,de är omöjligt. Ingen är perfekt,ingen

Det jag vill komma fram till som ni säkert förstår är att sluta sträva efter att vara

perfekt i allt ni gör för det är ingen som har lyckats och är det någon som säger

tvärtom då ljuger den personen. Så,varför kommer det sig att vi hela tiden har

som mål att vara perfekta? För egentligen vill vi inte vara perfekta för oss själva

utan i alla andras ögon. Det är konstant en jakt på att vara bättre än alla andra

och det är bara jobbigt. Jag är inte ett dugg oskyldig på den biten,jag springer

alltid ett maraton känns det som att alltid sträva efter det perfekta som inte ens

finns. Kan det inte bara få finnas något mellanting? Som att -det här duger-det

här räcker -bara hit men inte längre. Det tycker jag låter mer hälsosamt att vi

satsar på det vi har och utgår från det och det räcker. Mer än så ska det inte

behöva vara. Kolla bara på instagram,det finns alltid någon en efter en som 

ska se "lyckligare" ut "rikare" ut "hälsosammare" ut och så vidare. Blir inte du

bara trött av sånt själsligt,psykiskt? Jag blir det. Men sen vill vi inte lägga upp

våra dåliga dagar heller för vem vill läsa det? Då får man inte lika många likes

för det är lite så vi tänker och det är sjukt? Det borde vara mer fritt där det inte

ska handla om likes utan mer att kunna stötta varandra. En blandning av det

bra och dåliga utan att någon dömer? Det skulle bli det nya operfekta,det är

något vi borde sträva efter att vara mer operfekta tillsammans och stötta i det.