När jag var en liten flicka då kunde jag inte vänta till den dagen man blev 18, då blir man vuxen

och ingen kan bestämma över en förrutom jag själv. När jag blev 18 ville jag bli liten igen,ingen

hade sagt något om hur vuxenlivet är förrutom dom bra sakerna. Det var faktiskt bättre när man

var liten, att vara vuxen är inte alltid en kamp men det är hundra gånger jobbigare än livet som

en liten flicka. Det var inte alltid lätt under mina unga år heller, ibland vill jag inte ens tillbaka

i mina tankar om den tiden men annars var allting mycket enklare. Dom här åren när man är en

liten plutt till att man är 7 år,det var riktiga bra år. Kan inte säga att jag minns allting från den

tiden men mycket. Man visste ingenting då förrutom vilken ens familj är,vilka vänner kan kunde

leka med,vilka leksaker man hade och vad man hette men annars visste man inte mycket mer än

dom sakerna. Hade jag vetat då vad jag vet nu hade jag vart skräckslagen inför att bli vuxen,det

är tufft många gånger. Man måste jobba för att kunna överleva,man måste spara pengar för att

leva, man får sitt hjärta krossat gång på gång, andra i ens närhet börjar bli äldre och försvinner

ur ens liv,man måste betala räkningar,man upptäcker fler och fler falska människor i ens liv och

man blir äldre och äldre för varje år som går. Självklart finns det positiva och härliga saker med

att vara vuxen också, men det är faan tufft. Jag är rädd för att leva men jag mer rädd för att

inte leva,det var något jag kom på här om dagen. Det är skrämmande att man börjar närma sig

30,kommer jag bli en äldre mamma eller kommer jag kanske inte ens bli en mamma ? Kommer

livet alltid känns så här ensamt ? Den dagen min mamma, moster och mormor inte lever längre

,då är det ingen som verkligen vem jag är? Tänk om livet tar slut snabbare än vad jag vad trodde

och jag har inte ens upplevt det jag vill? Så här går mina tankar runt runt i huvudet nästan varje

dag. Jag vill bli liten igen,då man inte visste speciellt mycket,man hade inga som helst prombem

eller bekymmer och man var alltid glad. Jag är rädd,men jag är räddare för att inte leva mitt liv.

Jaa äntligen är man frisk,jag ska äntligen få åka till skolan men när jag tittar ut här från mitt fönster

och ser hur det yrar runt med snö är jag inte jätte pepp på att gå ut men jag är ännu mer trött på att

vara hemma,snön vi ses snart. Ikväll är det min första dansträning också för den här terminen,är inne

på mitt 22:andra år som dansare nu,wow vad fort det går. Snart är det dags att klä på sig sitt berg av

kläder och gå till bussen för att åka till skolan,ska bli skönt att röra på sig och komma ut bland folk :)

En månad,den första månaden på 2015 har gått förbi men tycker det känns mycket mer än en månad,

varför vet jag inte. Har inte skrivit här på hela månaden,inte för att det inte funnits inspiration eller

tid till det utan dagarna har helt enkelt gått bara. Men har saknat att skriva här,skriva av sig känslor

och tankar man annars inte får ur sig under vardagarna. Jag älskar att skriva,har gjort sen man vart

liten men antar att jag haft mycket i huvudet på sistonde som jag behövt men behöver även nu reda

ut saker och ting för att finna lite ro i allt. Det är lite konstigt,man har mått bra under ett tag,att nu

börjar saker och ting rulla på sen händer någonting stort som litet och däär är man på tillbaka på ruta

ett för 5011 gången? Livet går upp och ner,det kommer göra det resten av sitt liv men ibland är dessa

nerförsbackar tröttsamma bara,det tar på krafterna mer än något annat. Men imorgon börjar äntligen

dansen igen,det är något jag verkligen behöver nu,något jag älskar och är bra på,där och då är jag fri<3

Vilket nyår det blev,över mina förväntningar helt klart,kunde inte bli ett bättre firande. Jag och

min pojkvän firade tillsammans med två andra par. Linnea och Fredrik,Elina och Jesper,otroligt

underbara och fantastiska människor är dom. Vi kom hem till Linnea vid åtta tiden ungefär,käka

mat gjorde vi först för att sen slå oss ner i vardagsrummet där vi spelade ett spel som jag tyvärr

inte kommer ihåg namnet på men det är som barn geni fast ett step svårar,utmanande och roligt

var det. Linnea som vi var hos bor på lillåudden, tjugo minuter innan tolvslaget traskade vi neråt

stan där vi kollade på fyrverkerierna. Jag var väldigt tveksam om jag ens skulle klara av det, att

stå mitt på stan när det smäller som värst och mest men dom stöttade och fanns där till huuundra

procent,jag är stolt över mig själv och stämningen kändes amazing. När allt pang pang var slut så

gick vi tillbaka hem till linnea och spelade klart spelet. Vi kom hem runt halv fyra imorse,helt slut

efter en underbar kväll. Det är kul att börja lärt känna dom här personerna, att klicka ganska på

en gång och känna att man passar in för en gång skull. Det var ett perfekt avslut på året som har

vart och den bästa början på ett nytt år. Nu ser jag fram emot ett ljust och lyckligt 2015 :) <3 :D

Ett minne för livet,ni gjorde verkligen min kväll,mitt nyår<3

Tycker det är riktigt skönt med ett nytt år,känns som om jag kan andas igen<3

GOTT NYTT ÅR   

Julen är över och imorgon är det nyårsafton,en dag som många ser fram emot men jag är inte

en av dom. Dom har i två dagar redan smällt med raketer ute,jag får svårigheter att andas och

vill stänga in mig i något rum där det är helt tyst. Det var nyårsafton,jag gick i åttan eller nian

,jag hade tre tjejkompisar från min klass över hos mig och vi ville se raketerna på himlen från

en skola lite längre bort. Kvällen hade börjat jätte bra,vi fyra brukar inte komma speciellt bra

överrens eller funka ihop rättare sagt (tjejer ni vet) men den här kvällen hade vi faktiskt super

skoj ihop. Innan tolv slaget gick vi till skolan,mamma var ganska orolig att jag skulle gå ut när

det smäller som värst,få inte en raket i arslet nu sa hon till mig innan vi gick,nej mamma sluta

oroa dig. Vi kom till skolan,vi stod på cykelbanan långt ifrån där raketerna skulle tändas på,vi

hade fyra glas champagne utan alkohol och var väldigt förväntansfulla. Klockan blev tolv, helt

plötsligt sken himlen upp av alla dessa fina färger men då hör vi någon bakom oss,AKTA AKTA!

Från ingenstans får jag en raket i huvudet,den small på mitt huvud. Jag skrek, mitt hår brann,

mina kläder brann,jag var livrädd. Sprang hem brinnande,det kändes som om jag aldrig skulle

komma hem,det var den längsta färden hem,jag minns det som om det var igår. Det var fyfan

en riktig hemsk upplevelse,traumatiskt för mig. Vågade inte gå ut på flera veckor,halva mitt

långa fina bruna hår som jag älskar hade brunnit upp,men jag överlevde iallafall, fick heller

inga brännskador som tur är. Men klart man är ärrad för livet,min hörsel är nedsatt,jag hatar

nyårsafton,jag vill också kunna skratta och njuta av en fin kväll men trotts att det gått snart

tio år är jag lika rädd. Förra året var första nyår jag vågade ta mig ut men ångrade mig lika

fort. Jag vill bara att imorgon ska vara över så jag kan andas igen,har haft ångest för imorn

i flera veckor nu,jag vill inte ha nyår imorgon,jag önskade man kunde fira den dagen på ett

annat sätt,utan raketer,inga onödiga olyckor. I guess att jag får fira varje nyår att den inte

tog mitt liv,att jag överlevde och finns kvar i livet,kanske med det i tankarna kanske det går :)

Har funderat mycket om nästa år,undra hur det året kommer bli and so on. Jag vill lägga mitt

förlutna bakom mig,det känns som om jag kanske är redo nu meen säger inte att det kommer

bli en lätt match. Nästa år för mig kommer handla om mig,jag ska göra saker som får mig att

må bra,ska umgås med dom som är äkta glädjespridare, ska tänka på mig själv helt enkelt nu.

Det är tusan mig tid att göra det,så här som jag mår nu kan jag inte forstätta,det funkar bara

inte. Ska också koncentrera mig på träningen,det är något som jag vet att jag är bra på och är

självsäker med,både när det kommer till gymmet och dansen. För att kunna leva nu måste jag

släppa taget om det som gör ont,det som hänt har hänt,det är ingenting jag kan fixa. Dom där

om är helt onödiga att ens tänka på,jag kan bara ordna till min framtid så som jag vill att mitt

liv ska vara. Tiden,ödet eller vad som nu styr oss ditt vi ska,vi får se vad som händer, vart man

hamnar till slut där det är meningen att vi ska vara,jag måste göra det som får mig att må bra.

2015 du är mer än välkommen <3