Nu när det är sommar vill man ta sig för det mesta överallt med cykel,men min cykel är bara gjord

av otur. Däcken krånglar hela tiden,köper nya hjul,byter ut hjulen,byter slangar i hjulen, ingenting

funkar. Den har gått att cykla på,när min kille lånade min cykel förra veckan när han skulle åka till

affären kommer en tjej i min ålder ganska full mitt på dagen i världens fart och kör rakt in i fram

däcket vilket gör att min kille flyger över styret. Sen dess har den knappt gått & cykla på. Mamma

min har också vart klantig med min cykel, hon har förstört min ringklocka så att den har ramlat av

och lyckats göra att stödhjulet gick av. Ni hör själva,vi alla har haft otur med en och samma cykel

därför kände jag NAAAEEEJ nu får den här åka på skroten,tajm att köpa mig en ny cykel vilket jag

har gjort också. Har gått på alla sport/cykel affärer med min mamma idag,till slut hitta jag cykeln

som fick mitt hjärta och glädje. En vit cykel,med svart text,en träkorg där fram och tre växlar,jag

är lycklig<3 Nu vill jag bara att det ska vara fint väder varje dag,cykla överallt med min fina cykel

som kan ta mig överallt,kan knappt vänta till imorgon när jag får den,sommaren här kommer jag :D

Visst är den fin,jag är käär ^^ <3

Från en helt oplanerad söndag (trodde den skulle bli långtråkig) till att folk ringer och frågar om man

vill ses,äntligen händer det någonting. Hade lagt mig på soffan,började kolla på en serie,det var lite

molningt ute och tänkte vänta till solen kom fram för den var på väg. Hann kolla kanske fem minuter

sen ringer Martin som är min närmaste vän,han kom förbi och kollade på min nya lägenhet vilket var

jätte trevligt. Vi satte oss på balkongen,solen sken och det blev trots allt en fin dag. Det skulle vara

regn och rusk idag men någon där uppe verkade ändra på sig. När martin sen åkte hem cyklade jag

ner till stan,självlart försvann solen när jag var ute i farten (tittade fram ibland) det är en klassiker.

Precis när jag kom hem ringde telefonen, då var det min moster. Hon jobbar i närheten där jag bor

,hon hade rast och tänkte ta en promenad nere vid hamnen vid alla båtarna och undrade om jag vill

följa med. Det tackade jag inte nej till,hon hämtade upp mig med bilen och åkte ner till hamnen där

vi gick ett tag,hur mysigt som helst. Kom hem för snart en timme sen,har precis lagat mat och det

blev champonjon stuvning med kassler och pasta,jag är tusan bra på att laga mat. Ibland överraskar

jag mig själv över hur gott det blev,min kille sa till och med,men det här var ju jätte gott och då är

det verkligen gott på riktigt ^^ Kan inte fatta att klockan redan är halv sju,tyckte att jag precis gick

upp? Den här dagen bara försvann,men på ett bra sätt. Jag har njutit hela dagen av att fått umgås

med dom som betyder mest för mig och extra mycket <3 Fler av dom  dagarna tycker jag, men nu

resten av kvällen och söndagen som är blir det att koppla av, varva ner, njuta av min semester<3

Som ni flesta säkert vet eller hört om Lisa Holm den 17-åriga tjejen som försvann i söndags efter

att hon slutat jobbet är något som berört alla. Det är konstigt hur någon man inte ens känner men

man blir ändå berörd på ett sätt som inte går att beskriva. Man läser nästan var och varannan dag

känns det som att personer försvunnit hit och ditt men när jag fick höra om det här fallet berörde

det mig mer än vad man gjort förrut. Alla fall där personer försvinner är det mest tragiska i denna

värld som finns men när en ung,helt oskyldig liten tonårstjej får sitt liv bortryckt bara så där,usch.

Jag har följt allt i media om den här tjejen,hoppas innerligt att den här gången skulle dom hitta en

person levande för en gångs skull men så var inte fallet.

Var på affären idag runt lunch tid,hade hittat det mesta jag skulle köpa,medans jag stod vid krämer

för solskydd hörde jag på radion som var på inne i affären där dom började pratade om 17-åringen.

Kom igen nu,säg att dom hittat henne och att hon är i liv. Jag stod blixtstilla i affären,lyssnade och

dom hade hittat henne,dom hade hittat hennes kropp,hon var död. Jag fick en klump i magen,ville

bara skrika och gråta,tragiskt. Plötsligt kunde jag inte läsa för någon sekund vad jag hade skrivit

på min matlista,visste inte vad jag skulle handla,VEM har rätten till att ta någon annans liv? ingen!

Jag började tänka på att man inte ens kan föreställa sig hur hennes föräldrar mår nu efter besked.

Man blir alltid berörd när någon blivit kidnappad,mördad,ung som äldre. Jag blir även berörd för att

det där är allas värsta mardröm,att få sitt liv taget. Men också för att jag är livrädd för döden, allt

som har med döden att göra,direkt jag hörde att Lisa försvunnit fick jag dödsångest direkt,jag blir

mörkrädd och vill bara vara där inget kan hända mig. Att dö ung,få livet taget ifrån en är nog min

största mörkaste rädsla och det är ganska jobbigt att leva med den rädslan. Tankarna går allt ifrån

att tänk vad ont det måste göra att bli skjuten,eller bli knivhuggen,hur man inte får luft utifall man

blir strypen eller kvävd (får svårt att andas bara jag tänker dom här tankarna) blir livrädd över dom

här tankarna,jag tänker inte på dom jätte ofta men just när fall som Lisa händer då dyker dom upp.

Världen är en ganska eller väldigt grym,orättviss,läskig plats många gånger och vi som faktiskt lever

ska vara tacksamma varje morgon vi vaknar att vi får leva vidare medans andra inte fick bestämma

det själva. Man ska tänka på alla fina människor man har i sitt liv, att man har sin sport eller hobby

som man brinner för,alla äventyr och resor vi får vara med om och uppleva,att man hittat sin stora

kärlek som man ser fram emot att leva sitt liv med. Det finns mycket att leva för,mera än vad man

tror faktiskt,man måste bara tänka en extra gång. Den här tjejen kommer finnas i mina tankar nu

i några dagar,sen kommer jag känna mig tacksam över att jag lever och får vara med om allt som

jag vill vara med om,vill göra,uppleva. Livet är till för att levas,man ska leva livet fullt ut,slösa på

känslor och kärlek,ta risker,ta semester,lev livet. Jag är tacksam över mitt liv,att jag får leva :)<3

Nu kan man säga att det är sommar,idag har vart den varmaste dagen. Redan imorse när jag gick till skolan vid halv 10 var det så pass varmt att man kunde gå i t-shirt och linne. Då är det sommar<3 Det här har vart en helt underbar fredag,den blev bättre än vad jag trodde vilket nog har haft med min inställning och tankesätt att göra.

Hade avslutning i skolan på min matte kurs, åkte hem till mamma efteråt,åkte hem efter ungefär två timmar. Satte mig på balkongen och solade,solade,lyssna på musik,solade. Man måste passa på medans vädret är fint innan det vänder,jag har njutit hela dagen av värmen. Sommar,finns det nått bättre? Nej jag tror inte det :) Ut och njut alla<3

Nu när ekonomin äntligen kommit i rullning tack vare att killen min har fått jobb kände vi att ikväll

tar vi en dejt och går på bio,det förtjänar vi efter några jobbiga månader av dålig ekonomi. Vi ska

se Jurasssic World,utav det jag sett på trailern kommer den vara grymt bra. Vill bara att det ska bli

kväll,ser verkligen fram emot en dejt med min älskling men först skola hela dagen sen kan vi njuta<3

Hur kommer det sig att man alltid (nästan jämt) tänker som mest på kvällarna? Dom där

timmarna innan man ska sova? Det känns helt onödigt,för nästa dag när man vaknar då

betyder tankarna ingenting längre,dom smärtar inte. Det är väl helt onödigt,att oroa sig

och tänka kvällarna långa när dom nästa dag är pyttesmå,nästan att man kan skratta lite

åt sig själv & undra varför man ens tänker dom tankarna man gjorde. Som sagt,onödigt!

Jag vet inte hur det är för er men direkt det börjar bli mörkt ute, man har inget att göra

förrutom att kolla på tv,man sitter själv,där börjar tankarna rulla igång som en film och

allt man vill är att stoppa in handen i huvudet, dra ut tankarna, stampa sönder tankarna

och aldrig mer behöva tänka just dom tankarna.

Det är en klassiker att hjärnspöken kommer fram och busar med en på kvällskvisten,man

känner sig dum som låter dom komma fram. Varför heter det ens hjärnspöken? Kanske för

att det inte finns spöken med det vill dom säga att tankarna är endast tankar och inge mer

därtill,vem vet för oftast stämmer inte en enda tanke man tänker,dom är endas baserade

på rädsla och oro över något som antagligen aldrig kommer att hända. Men så finns dom

där om:en "men-tänk-om" dom är livsfarliga,ibland frustrerande,deprimerande,dom finns

där enbart bara för att jävlas med dig,det är faktiskt alltid vad dom är. Där och då precis

när våra jobbiga tankar kommer ska vi bara skratta åt dom,ignorera dom,skaka av oss

dom och bara låta dom rinna bort. Låter inte det skönt,avslappnande,som en revansch? :)

Jag kan borsta bort mina tankar ibland och ibland inte. Det beror på vad dom handlar om,

hur man mår,hur ens dag har vart. Jag tror att man antagligen aldrig kommer att komma

undan hjärnspöken helt och hållet men man kan själv minska dom. Inte låta dom komma

och hälsa på varje kväll livet ut,det skulle bara bli för mycket. Även här som jag skrev i

mitt inlägg igår,det handlar om inställning till livet och dig själv. Det är endast du själv

som stoppar dig ifrån att bli lycklig,ett väldigt bra citat som stämmer till hundra absolut

procent,så varför stoppa dig själv från lycka när du egentligen kan bli världs lycklig? :) ^^

Livet är rakt framför dig,livet är framför dina ögon,så gå och lev ditt liv<3

Är ni rädda för något? Finns det något vi verkligen är rädda för? Det är ni inte ensamma om, vi är

mänskliga allihopa och det skulle vara konstigt om man inte har något att vara rädd för. Sen beror

det helt och hållet på vad man är rädd för,det kan vara något litet eller mellan eller stort. Vad vi nu

än är rädda för har sina för/nack delar som med allt annat här i livet. Men jag tror att det kan vara

bra att vara rädd ibland,det ger oss utmaningar,nya insikter,kanske till och med en vändning i livet.

Jag är rädd för att åka hiss,små utrymmen,getingar,åskan men det här är inte speciellt stora rädslor

som gör att det är svårt att leva för mig. Men det finns störra rädslor hos oss alla som ibland kan bli

för mycket,dom börjar styra oss,tar över hur man lever,hur man tänker,hur man mår. Jag har några

stora rädslor i mitt liv som har tagit över mycket i mitt liv men som jag nu vill ändra på just för att

det har blivit för jobbigt och det gör även att jag inte kan leva mitt liv som jag vill. Några utav dom

här rädslorna är 1. Tänk om jag inte kommer få barn? 2. Kommer någon kunna älska mig livet ut?

3. Kommer mitt liv alltid stå så här stilla? 4. Tänk om det adrig blir min tur med allt jag vill? osv.

Det är några utav mina stora rädslor,jag skäms inte över dom,jag står för vad jag känner,jag är lika

mycket människa som alla andra. Är nog knappast ensam om dom här känslorna,funderingar, tankar

även om det känns så. Men jag vet att jag inte orkar/vill leva med som här rädslorna nå mer,det tar

bara död på en inombords. Dom här tankarna som blir till panik som leder till arghet som leder till en

slags sorg och tomhet i livet gör att man inte lever. Jag känner närvaron av dessa rädslor,tankar hela

tiden,jag kan och är aldrig hundra procent närvarande vad jag än gör och vem jag än är med,dom är

där dygnet runt.

Vad ska man göra åt det här,hur går man vidare,hur ändrar man sin inställning och tankar? Jag måste

ändra på min iställning till livet,inse att det är okej att vara glad,att livet här NU och att alla dagar i

livet inte alltid kommer vara roliga eller bra men det är inte the end of the world bara för det. Bara för

att livet inte är på topp just nu,att inget går som jag vill så kommer det inte alltid att vara på det här

sättet. Det gäller att vara positiv,göra saker som gör en glad,ha en bra inställning,ha positiva tankar

och har jag allt det tillsammans kommer jag lyckas att få det liv jag alltid velat haft,man måste bara

lita på att saker händer när det är rätt tid,när du är redo,innan det jobba på dig själv,livet är nu,här :)

Idag är inte vilken dag som helst,det är min Morfars födelsedag HURRA HURRA HURRA<3

Mormor och Morfar,min värld,mitt liv,mitt allt,mina fina<3