Har ni haft tankar om giftermål någon gång? I början när jag träffade min kille bara random började

vi prata om giftermål från ingenstans,för honom betyder det något att gifta sig,att gifta sig är nått

stort. Jag däremot är inte lika säker på den biten. Har alltid trott att det finns inte en chans att nån

kille där ute skulle vilja gifta sig med mig,det har väl gjort att man blivit väldigt emot att gifta sig..

Det finns en djup djuup känsla i mitt hjärta långt in i mina känslor att det är klart jag vill gifta mig,

men varför krångla till det? Min moster och hennes man,min faster och hennes man,mina två syrror

mamma och hennes kille har alltid vart MINA stora förebilder när det kommer till kärlek,familj,gifta

sig och leva livet ut. Förrutom min syskons mamma har min moster och faster vart tillsammans med

sina män sen tonåren (lite high school love) som det ska vara men samma år vilket är två år sen nu

skiljdes alla tre par ungefär samtidigt. För mig var det som att en spegel ramla i golvet och krossa i

tusen bitar. Sen barnsben har dom vart mina kärleks idoler,jag ska bli precis som dom. Men just den

dagen när alla tre skiljdes slutade jag tro på giftermål.

Vem vill inte ha på sig den mest vita finaste klänningen,bli sminkad,få sitt hår fixat,gå med den mest

vackraste buketten i handen och gå fram till den du älskar mest av allt för att få höra hans tal om sin

kärlek till bara dig. Jag vill? Vilken dröm. Alla tjejers dröm. Om det blir skilsmässa,oavsett om den är

bra eller dålig,är det värt det iallafall? Vet inte. Det är en himla svår fråga. Är det inte lättare att bara

förlova sig,skulle det ta slut oavsett om man har barn ihop eller inte är det bara att ta av sig ringen så

är det inget mer med det? En skilsmässa är en låång process,har sett hur mina fina tre förebilder gråtit

och kämpat sig igenom tuffa skilsmässor,dom som borde hållit hela livet. Hur? Varför? Dom fick precis

hela rubbet. Barn,vila,volvo,hund,hus,giftermål,resor,en familj ALLT. Allt det där som vi alla drömmer

om men ändå höll det inte? Jag är fortfarande ung,har inte vart i närheten av att gifta mig men är det

inte så idag i dagens samhälle att många ger upp för fort? Alldeles för många är otrogna direkt livet de

har skapat tillsammans under flera flera år börjar bli tråkigt eller bara går på rutiner? Att många växer

ifrån varandra och försöker inte ens hitta tillbaka till varandra? Inte konstigt man tvekar om giftermål.

På ett sätt vill jag gifta mig,men ändå inte. Tycker knappt något par håller längre,för att dom gift sig

för fort eller fick en press på sig att hålla när dom väl är gifta? Det tror jag däremot är en stor sak när

man gift sig,att man känner sig instängd,man får en press på sig att vara en perfekt man och hustru

vilket gör att vi tar många konstiga beslut och det blir skilsmässa. Kan faktiskt inte säga om jag vill

gifta mig eller inte. Det är något jag måste fundera på utifall frågan skulle ploppa upp många många

år senare,det skulle inte förvåna mig att om jag inte skulle få frågan av vem jag nu ska kanske gifta

mig med skulle jag nog bli besviken för det är typiskt mig när man väl inte får något man ändå drömt

om sen man var en liten flicka. Har väldigt svårt att se mig en brudklänning,gå fram den där biten till

min framtida man för att byta ringar med varandra och bli hustru och man. Jag? Nej. Låter konstigt.

Känns konstigt. Det är en stor fråga,det är inget man bara säger ja till bara för att. Att skaffa barn är

däremot INGEN tvekan,kan knappt vänta till den dagen jag ska bli mamma,få hålla mitt egna barn<3<3