Musiken dunkar på för fullt utanför vårat omklädningsrum,det här att inte veta vad man ska ha på sig till träningen varje vecka är en evig tjatig sak haha (typiskt tjejer) Vill köpa massa nya tränings kläder,mina känns väl "använda" både byxor och tröjor. Kruxet nu då är att när det kommer till pengar har jag blivit snål mot mig själv,spara SPARA in så mycket du kan säger jag till mig själv och det går suveränt. Vill känna att jag är väärd att slösa lite pengar och köpa något nytt fint till mig själv men då ska högen med pengar vara stor även efter inköpen för DÅ kommer samvetet inte äta upp en. Kanske för hård mot mig själv? Sparsam och ekonomisk ät en bra sak,får det alltid att gå runt månad efter månad plus spara pengar. Om 20 min börjar min dansträning,RAGGA. Den bästa dagen i mina veckor,dansen är min räddning ,mer vissa dagar som idag. Har redan såån brännande rump och lår träningsvärk ifrån träningen igår men här ska brännas mer och träna hårt,någon kommer sova gott inatt ^^

Har ni haft tankar om giftermål någon gång? I början när jag träffade min kille bara random började

vi prata om giftermål från ingenstans,för honom betyder det något att gifta sig,att gifta sig är nått

stort. Jag däremot är inte lika säker på den biten. Har alltid trott att det finns inte en chans att nån

kille där ute skulle vilja gifta sig med mig,det har väl gjort att man blivit väldigt emot att gifta sig..

Det finns en djup djuup känsla i mitt hjärta långt in i mina känslor att det är klart jag vill gifta mig,

men varför krångla till det? Min moster och hennes man,min faster och hennes man,mina två syrror

mamma och hennes kille har alltid vart MINA stora förebilder när det kommer till kärlek,familj,gifta

sig och leva livet ut. Förrutom min syskons mamma har min moster och faster vart tillsammans med

sina män sen tonåren (lite high school love) som det ska vara men samma år vilket är två år sen nu

skiljdes alla tre par ungefär samtidigt. För mig var det som att en spegel ramla i golvet och krossa i

tusen bitar. Sen barnsben har dom vart mina kärleks idoler,jag ska bli precis som dom. Men just den

dagen när alla tre skiljdes slutade jag tro på giftermål.

Vem vill inte ha på sig den mest vita finaste klänningen,bli sminkad,få sitt hår fixat,gå med den mest

vackraste buketten i handen och gå fram till den du älskar mest av allt för att få höra hans tal om sin

kärlek till bara dig. Jag vill? Vilken dröm. Alla tjejers dröm. Om det blir skilsmässa,oavsett om den är

bra eller dålig,är det värt det iallafall? Vet inte. Det är en himla svår fråga. Är det inte lättare att bara

förlova sig,skulle det ta slut oavsett om man har barn ihop eller inte är det bara att ta av sig ringen så

är det inget mer med det? En skilsmässa är en låång process,har sett hur mina fina tre förebilder gråtit

och kämpat sig igenom tuffa skilsmässor,dom som borde hållit hela livet. Hur? Varför? Dom fick precis

hela rubbet. Barn,vila,volvo,hund,hus,giftermål,resor,en familj ALLT. Allt det där som vi alla drömmer

om men ändå höll det inte? Jag är fortfarande ung,har inte vart i närheten av att gifta mig men är det

inte så idag i dagens samhälle att många ger upp för fort? Alldeles för många är otrogna direkt livet de

har skapat tillsammans under flera flera år börjar bli tråkigt eller bara går på rutiner? Att många växer

ifrån varandra och försöker inte ens hitta tillbaka till varandra? Inte konstigt man tvekar om giftermål.

På ett sätt vill jag gifta mig,men ändå inte. Tycker knappt något par håller längre,för att dom gift sig

för fort eller fick en press på sig att hålla när dom väl är gifta? Det tror jag däremot är en stor sak när

man gift sig,att man känner sig instängd,man får en press på sig att vara en perfekt man och hustru

vilket gör att vi tar många konstiga beslut och det blir skilsmässa. Kan faktiskt inte säga om jag vill

gifta mig eller inte. Det är något jag måste fundera på utifall frågan skulle ploppa upp många många

år senare,det skulle inte förvåna mig att om jag inte skulle få frågan av vem jag nu ska kanske gifta

mig med skulle jag nog bli besviken för det är typiskt mig när man väl inte får något man ändå drömt

om sen man var en liten flicka. Har väldigt svårt att se mig en brudklänning,gå fram den där biten till

min framtida man för att byta ringar med varandra och bli hustru och man. Jag? Nej. Låter konstigt.

Känns konstigt. Det är en stor fråga,det är inget man bara säger ja till bara för att. Att skaffa barn är

däremot INGEN tvekan,kan knappt vänta till den dagen jag ska bli mamma,få hålla mitt egna barn<3<3

Det finns inte en chans att personer som aldrig haft panikångest kan förstå sig på en person som lever

med panikångest. Det skulle nog inte ens jag göra. Nu är jag en av dom där tusentals personerna som

lever med panikångest. Det är inte roligt att leva med. Varje dag är en kamp om överlevnad. Stunden

på nätterna när du bara sover,när du inte behöver tänka,känna efter,du ska bara sova,det är nog den

bästa stunden. Att bara vara. I början av min resa med panikångest var bio en sak som inte gick, det

är inget jag minns tydligt men jag kommer ihåg den perioden. Det här var över tio år sen,varje besök

på bion under dom här åren har alltid vart jobbiga, en utmaning som jag jämt har fightat mig igenom.

Igår kväll gick jag och min pojkvän på bio, fick mig en rejäl panikångest attack inne i biosalongen när

filmen gick. Som om det inte var tillräckligt jobbigt. Direkt jag klev in i salongen blev jag svimfärdig,

alla röster förvrängdes,fick hjärtklappningar,det var svårt att andas,ville bara vända och åka hem nu

på en gång. Det är känslor som brukar komma titt som tätt varje gång vi går på bio, det har gått bra

till slut ändå. Den här gången slutade det illa. Vi gick upp till våran plats, klockan var 23 : 30 vilket är

oftast min panikångest brukar bli jobbig,mot kvällarna / nätterna men hur många gånger har inte jag

gått på sen bio? Många gånger utan problem. Det var inte mycket folk, skönt för min del, då åkte min

stress ner lite. Under reklamen gick det bra, var inga konstigheter. Bra madde, det här fixar du jätte

bra. På med 3D glasögonen, var suuper pepp på The maze runner 2 som jag fått i present utav killen.

Fem minuter hann gå, min kropp började skaka, vart krutt torr i hela munnen och halsen, det gick ju

inte att svälja, det var tung över bröstet ( hjälp hjälp ) var tankar i mitt huvud, lite tårar kom här nu.

Till slut tog jag mina saker,sprang ut därifrån som att jag sprang för mitt liv (pinsamt var det) mina

knän skakade att jag snubblade utanför salongen av rädsla,kunde inte andas,grät och grät av rädsla.

Tog mig på något sätt till toaletten med hjälp av min pojkvän,det är inte roligt att visa den här sidan

av sig själv inför honom,det är inte roligt. Fyfan vad rädd jag var,det värsta i den stunden under den

attacken är att där och då är man helt bombsäker att man ska dö,att nu är livet över,jag kommer dö.

Jag som är livrädd för döden,livrädd att missa saker i livet,det gör känslan ännu hemskare. Alla inne

i salongen måste trott jag var någon knäppgök,det är precis vad känner sig KNÄPP. Något annat som

man också känner sig är ensam. Det finns ingen som förstår sig på mig. Skulle aldrig begära att dom

som inte vet något om panikångest,som inte själva har det ska förstå men respektera oss. Det här är

hemskt att leva med,det är inget vi själva har valt,något vi själva har framkallat. Det är livet som har

kommit emellan av något traumatiskt som kroppen har reagerat på. Jag skulle vilja vara med personer,

vara runt folk,göra saker där ingen kan döma mig,där inga missförstånd sker. Där ingen viskar bakom

min rygg när jag inte ser eller inte är där. Jag vill bara vara fri.

Nu så här efter igår mår jag inte speciellt bra. Är besviken på mig själv,arg och ledsen. Det blev inte

många timmar sömn under natten heller. Tände lampan två gånger,tankarna snurrade och virra runt

på bra där inne i huvudet. Vände mig om,kollade på min pojkvän som sov så sött och tänkte med lite

tårar i ögonen -vad gör du här med mig- ? Det kanske är bättre att lämna honom,då skulle han slippa

det här livet med mig. Till slut lyckades jag somna,klockan var väl runt fyra kanske. Det var tungt oh

vakna,det var inte roligt att känna alla känslor som kom. Att slåss med tankarna hela dagen,har jätte

ont i magen,känner mig tom på något sätt. Vill att någon ska förstå mig. Tycka om mig för den jag är

och vad jag har. Dom här känslorna kommer försvinna om några dagar. Men idag är det tungt. Hoppet

känns mörkt och långt bort. Panikångest är min värsta fiende,det är som att leva med en sjukdom,den

är där hela tiden även om du inte känner av den hela tiden,men den är där,inom dig. Jag kommer inte

ens ihåg hur det är att leva ett normalt liv, hur det var att leva innan mitt trauma, men jag vet att jag

längtar tillbaka till den tiden mer än allt. Jag vill känna mig normal,som alla andra,en helt vanlig person.

Men oavsett hur mycket jag bekämpar min ångest har den förändrat mig som person,jag kommer aldrig

bli den jag en gång var,min resa med ångest har förändrat mig,både till det bättre och sämre. Frihet är

en känsla jag längtar till,kunna lukta frihet,ta på friheten,göra friheten,jag vill bara bli fri,en fri person.

Vara ledig en fredag,finns det något bättre? Känslan när man vaknar,vet att man får sova vidare eller

bara ligga kvar i sängen till man känner sig tillräckligt redo för att kliva upp är nog EN av dom bäästa

känslorna som finns. Det var precis det jag gjorde imorse,till halv elva (lite dåligt samvete) fast halv

elva är inte jätte farligt men ändå sent (vad gammal jag låter) haha men har faktiskt aldrig vart den

där tonårsungen som kunde sova halva dagen till tre fyra på dagen,aldrig någonsin. Det senaste som

jag sovit tonåring som vuxen är halv tolv. Är även en nattuggla,när jag är ledig eller börjar sent kan

jag sitta och kolla på tv eller kolla på en serie till tre,halv fyra men det spelar ingen roll,kan iallafall

inte sova längre än till nio tio,pigg och vaken för en ny dag. Fem MINUTER kvar till IDOL,fredagsmys

med älsklingen,det är den här stunden man längtar efter hela veckorna jämt och nu är fredag här <3

Wow det är redan ny månad,september är över,den månaden gick fort. Det blev en hyffsat bra månad

ändå måste jag säga. Igår var det min födelsedag,den kunde faktiskt inte bli bättre på något sätt,var

jätte nöjd. Hade bara bjudit min familj,min pojkvän hade bjudit över sin familj vilket jag också hade

tänkt på men osäker som jag är när jag inte vet vad dom tycker om mig tog han tag i det vilket jag är

glad för idag att han faktiskt gjorde. Det visade mycket kärlek,omtanke från hans sida,uppskattar det

verkligen. Var ganska nervös när jag visste hur MÅNGA vi skulle bli,sprang runt här hemma som en tok

för att vara säker på att allting var klart och redo när dom skulle komma. Det är ändå med familjen vi

kan vara oss själva och slappna av,det är bara den där känslan av att man vill vara överallt och kunna

hinna prata med alla vilket nästan inte går som är jobbigast vid dessa festligheter men jag tror nog att

dom har full förståelse att det lätt blir så. Min mamma,moster,yngsta kusinen,mormor,morfar,min killes

pappa,tre systrar med deras kille och syskonbarn. Att fått blivit en del av TVÅ fina familjer,det är precis

allt vad jag någonsin önskat mig. Killens föräldrar,vilka fina personer dom är,systrarna helt underbara<3

Presenterna,herregu vad MYCKET presenter jag fick. Kände mig riktigt bortskämd och älskad utav alla

i rummet som satt och kollade på mig när jag satt och öppnade dom (jobbigt värre) men vad gör man

inte för lite presenter ;) fick bland annat biobiljetter + en bok av älskling,biljetterna är till imorgon till

The maze runner 2 och boken är forsättningen på boken jag läser nu,bra jobbat älskling med minnet ^^

Biljetter av mamma till en musikal vi ska gå på nästa fredag,kan knappt vänta. Av moster fick jag en

jätte fin koppar ljuslykta som kommer användas mycket nu i höstmörkret. 500 kronor utav svärfar,lite

pengar från mormor och morfar. Sen en hel del till utav dom andra,tack tack TACK för att fina saker<3

Kunde inte blivit en bättre födelsedag,är så tacksam att jag har alla er i mitt liv,ni gjorde min dag till

den bästa födelsedagen i hela mitt liv. Nu går vi mot hösten. Ny månad. Nya drömmar. Nya mål. Hopp<3

Ni är en underbar familj,att fått blivit en del av er,min dröm är nu verklighet<3

Du är mitt lugn i min oro,du är mitt stöd i min stress,du är min kärlek i

kärleken,du är den klokaste underbaraste personen jag träffat älskling<3